Betraktelser, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Musiken

En annorlunda men gnistrande vacker första advent

Första advent brukar betyda mycket jobb, mycket folk, mycket musik. Mycket av allt! I år blev det så annorlunda. Så sorgligt det är. Men det känns som om vädret ville kompensera oss lite. Så vi fick gnistande vidder, blå himmel och sol.

Vi höll till på Ånnsjön. Familjen åkte skridskor och jag promenerade. Vi drack varm choklad i solen. Mitt bland alla människorna. Många, många var där.

I går tände vi första adventsljuset och tittade på adventsgudstjänsten från Åre församling som sändes på Facebook. För några dagar sedan var jag med och sjöng in psalmerna och sångerna till gudstjänsten. Det var en glädje mitt i allt att få sjunga tillsammans med andra igen. Och att få sjunga de älskade och efterlängtade adventssångerna. Vi behöver dem mer än någonsin.

Ett ljus är nu i östern tänt.

det är advent, det är advent!

Kika gärna in på Åre församlings Facebooksida och upplev adventsgudstjänsten! Inte är det som att vara på plats i en kyrka, men bättre än ingen gudstjänst alls.

Jag önskar dig en fin måndag! Det tycks bli ännu en gnistrande dag.

Livet

Det är kväll. Det är den första advent.

Bildresultat för första advent kyrkan

Det hann bli kväll innan jag och dottern satte oss ner vid matrumsbordet och tände det första ljuset i adventsljusstaken. Då hade jag först haft en adventsgudstjänst i Åre gamla kyrka med fantastisk sång av Åre kören, med sångglada gudstjänstdeltagare, med ett innerligt välkomnande av ljus och medmänsklighet. Efter det en biltur till Storvallen och vackra kapellet för ännu en adventsgudstjänst. Denna gång i den mindre skalan, med få gudstjänstdeltagare, men inte mindre innerligt. Adventstiden gör något med oss människor, det märks så väl.

När jag sedan kom hem var dottern med sina ridskolekompisar på Holiday Club i Åre, där några badade i poolen och några spelade bowling. Efteråt åt de middag på O´´Learys.

När hon kom hem, satte vi oss där vid matbordet, och hon tände det första ljuset, och vi drack glögg. Och pratade. Och i några svindlande ögonblick var allt bara helt stilla. Endast ett lågmält samtal mellan oss två, och så den fladdrande lågan från adventsljuset.

Livet

Ljuset bär oss

Så har jag äntligen fått plocka fram adventsljusstakarna och adventsstjärnorna igen! Det är en högtidsstund varje år. Och min favorit är den här ljusstaken som står på byrån i vår hall. Adventsljusstake med fårskinn. (Passar extra bra under tavlan målad på Fårö.) Så denna fredagskväll har vi pysslat advent, ätit tacos och sett på Idol. Det enda vi missat är att dricka glögg. Det får vi göra nu innan vi går och lägger oss.
 
I många hem är det adventsfint nu, och det är något visst när allt det kompakta mörkret lyses upp. Kanske är det rent av nödvändigt för oss.
 

 Igår kväll lystes Åre upp på ett alldeles speciellt sätt. Då var det en ljusmanifestation, en protest mot regeringens obarmhärtiga asylpolitik. Det blev en varm och innerlig stämning under den stunden. Facklor och marschaller som brann, många människor som samlades med ljus i händerna, kloka personer som talade om solidaritet och om att hjälpas åt. Så viktigt och så vackert i en så kall och hård värld som vi lever i just nu.

Flera strofer snurrade inom mig under manifestationen. “Ljuset bär oss, Gud är nära…” “Tänd ett ljus och låt det brinna, låt aldrig hoppet försvinna, det är mörkt nu, men det blir ljusare igen…”

På söndag är det första advent. Vi tänder ljus i mörkret och ber för den här världen.