Drottningen af Åre, Familj och vänner, Livet med hund, Skrivandet, Utomhuslivet

Snö i Åredalen och det händer när du vilar

När jag gick morgonpromenaden med Gillis vid sex föll stora snöflingor mot marken. På ett ögonblick föddes julstämning inuti. När älskade dottern kom upp vid tio låg snön fortfarande kvar på gräsmattan och hon jublade – hon längtar efter skidåkning nu! Det har blivit mitt på dagen nu och snön är borta här nere i byn men ligger på fjälltopparna. Vi går mot vinter.

Och jag har en trött dag idag. Det har varit en rätt intensiv vecka med arbetet med manuset, och imorgon åker jag till Härnösand för präst- och diakonfortbildning med fullspäckade dagar. Så den här dagen ska få vara trött. Och slapp. Och fylld av vila. Tänker på Tomas Sjödins bok “Det händer när du vilar”. En bra bok för den som har svårt att dra ner på takten.

Så, hittills idag har jag ätit långfrukost med älskade dottern, vilat en stund, lyssnat på bok. Snart ska vi ta en långpromenad med Gillis, kanske upp mot Mullfjället, och sedan hem och vila igen. Och så ska jag baka, och det är sann vila för mig.

Önskar dig en fin lördag!

/Karin

Familj och vänner, Livet med hund, Utomhuslivet

På älgjakt

En av de där ljuvliga, soliga septembersöndagarna gav vi oss ut på älgjakt, hela familjen. Älskade maken är älgjägare och har varit det hela sitt vuxna liv, jag är det inte, men tycker det kan vara skoj att vara med ibland.

En sådan här dag är det ju bara helt underbart! Hur vi går där efter varandra på rad, vi tre, medan Gillis är lös och söker av området. Hur vi går där i tystnad och bara viskar om vi behöver förmedla oss till varandra. Tystnaden, den krispiga luften, färgerna i träden, hjärtat som bankar och slår där vi vandrar uppåt, uppåt…

Och det bästa av allt – fikastunden! Att göra upp en eld, att koka sitt kaffe, att äta matsäcken. Att sitta där en god stund och höra spraket från elden och dricka sitt kaffe.

Nej, någon älg blev inte skjuten den dagen, men det gör verkligen ingenting alls.

/Karin

Musiken, Präst i Åre, Utomhuslivet

Dagar av sorg och glädje

Att vara präst är att kastas från svåra sammanhang med människor i sorg och saknad, till ljusa sammanhang med glada och skrattande människor. Att i det svåra ha uppdraget att försöka förmedla hopp och i det ljusa vara med och dela glädjen. Genom allt detta är känslan jag bär på: Meningsfullhet. Det är oerhört meningsfullt att få dela människors stora stunder i livet.

När jag kom hem i kväll var jag trött och slut och samtidigt oerhört uppfylld av allt jag upplevt de senaste dagarna i mitt arbete. Då finns inget bättre än att ge sig ut och träna. Så ikväll tog jag med Gillis på en riktigt långpromenad. Det där att få röra på kroppen, lufta tankarna och andas in frisk kvällsluft gör min själ så gott.

Och när jag kom hem satte jag mig och spelade gitarr. Det i sig är som en meditation. Att låta fingrarna leka över strängarna och stilla sjunga med. Bilden togs av min kära vän Linda Forss när jag köpte min nya gitarr. Jag är så nöjd med den!

Önskar dig en fortsatt fin helg!

/Karin

Livet med hund, Skrivandet, Utomhuslivet

Blåbär

Jag längtade ut! Jag hade skrivit mest hela dagen, stått inne vid skrivbordet, knappt rört på mig över huvud taget. Jag längtade ut. Så när kvällen kom tog jag med mig Gillis till skogen för att leta blåbär. Där strosade vi sida vid sida över mossa, stenar, grenar och blåbärsris. Vi strosade och jag lät tankarna släppas fria i friska luften. Det finns inget som är så välgörande som det.

Och det fanns blåbär!  Men när jag hittade tuvor med mycket bär, så var Gillis framme med nosen och mumsade. Så det blev ganska skralt med bär i hinken. Men det blev så att det räckte till några smoothies i alla fall. Och kanske till en blåbärspaj.

Har du hittat några blåbär?

/Karin

Livet med hund, Utomhuslivet

Storstan bra men fjällen bäst

Ni vet den där känslan att vakna hemma i sin egen säng. Det är verkligen härligt att resa bort, uppleva, upptäcka, men så otroligt skönt det är att komma hem! När jag vaknade i morse steg jag upp direkt, satte på mig fjällkläder, hjälpte Gillis in i bilen och sedan drog vi iväg. Iväg till älskade Ullådalen och bara ut. Ut på myrarna, ut längs de upptrampade stigarna, ut bland fjällbjörkarna och blåbärsriset.

Det finns ingen gång denna hund är så lycklig som när han får härja ute i skog och mark.

Och det finns nästan ingen gång jag är så lycklig som när jag blickar ut över vidderna, över fjälltoppar och skogar.

Det är underbart att vara i storstan, jag tycker verkligen det. Jag älskar myllret av människor, jag älskar gatorna med butiker och restauranger och caféer, men, som sagt, det är rent underbart att komma hem igen.

En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Livet med hund, Utomhuslivet

Magiska kvällar vid stugan vid sjön

Kvällen sänker sig ner över vår sommarplats på jorden. Ingenstans är solnedgångarna så magiska som här. Vi sitter på altanen och bara betraktar himlen och vattnet och lyssnar till alla de tysta ljuden.

Och dagarna flyter fram, timme för timme. Morgonpromenad med Gills i skogen. Kaffe på altanen. Några timmars jobb med stugan. Frukost. Mer jobb. Lunch med fin vän i stan. Hem och jobba lite till. Grilla middagsmat över öppen eld. Diska vid vår utomhusdiskbänk. En löptur på¨kvällskvisten. Bastu och – kanske – ett dopp i sjön.

Och så är det solnedgång igen.

Hoppas du också har fina sommardagar!

/Karin

Familj och vänner, Livet med hund, Utomhuslivet

En magisk kväll i Åre

“Nu kommer nog en regnbåge snart”, sa älskade dottern när vi övat agility en stund med Gillis. Och nog var det regnbågsväder – mörk himmel och sol och lite regn i ett och samma andetag.

Så kom den då – bågen över himlen! Och vilken regnbåge! Vi konstaterade alla tre att vi aldrig sett en så starkt lysande regnbåge förut. Och älskade maken lyckades fånga både den och en hoppande dotter på samma bild.

Ja, det blev en magisk kväll i Åre, och Gillis var väldigt nöjd! Agility verkar vara hans grej. Han är nyfiken, orädd och snabb och det märks att han vill lära sig.

Ha en fin julionsdag!

/Karin

Betraktelser, Familj och vänner, Livet med hund

Jag bakar och blir nostalgisk

Jag är klassförälder i älskade dotterns klass, så idag bakar jag till skolavslutningsfikat. Det fick bli kärleksmums med strössel på. Jag bakar och funderar. Tänk att nu slutar hon femman! Tänk att nu är en hon unge som skriver skolarbeten om att hon vill starta ett politiskt parti som ska arbeta för jämställdhet, vård och omsorg och klimatet.

Vart tar tiden vägen? Och jag blir en aning nostalgisk och vemodig.

Och Gillis tittar på mig med klokögonen där inne i struten. Han mår bättre, men gillar inte att leva som i en bubbla. Förhoppningsvis blir han snart kvitt den. Han mår i alla fall bättre nu. Skönt!

Ja, nostalgisk är jag, och ännu mer nostalgisk blir jag när jag hittar älskade dotterns alla halsband. Det fanns en period när hon ständigt hade halsband och skapade halsband, och den tiden är över nu. Men vad gör jag med allt detta vackra? Jo, jag tror jag ska göra en tavla av dem. Ska fundera vidare på hur.

Allt gott!

/Karin

Betraktelser, Livet med hund

Den här dagen blev inte riktigt som jag tänkt mig

Idag skulle jag dels repetera inför konserter, dels förbereda inför skrivarkursen jag ska leda om några veckor. Ja, jag skulle vara härligt effektiv och kreativ, men den här dagen blev inte riktigt som jag tänkt mig. Istället har jag tagit hand om älskade Gillis som inte mår riktigt bra.

Jag blev förvånad direkt på morgonen när han inte kom och väckte mig som han alltid brukar göra. Och när han sedan inte verkade hungrig. Och gnällde så fort vi försökte gosa med honom. Då upptäckte vi en stor böld under hans haka. Så jag gick med honom till veterinären omedelbart.

Hon fann inte bara bölden utan också ett sår på hans hals, och vi kunde konstatera att det såret uppstod i lördags när han blev attackerad av en hund som var lös. Hundarna slogs och det tog en stund innan vi lyckades ha isär dem. Otäckt, men jag tyckte det verkade som att allt ändå gick bra. Men skadad blev han, vår Gillis.

Så veterinären valde att söva honom och sätta in dränage. Därför har min dag gått åt till att vara nära honom här hemma. Han har varit trött och vinglig och omtöcknad och mest sovit, och jag har pysslat om så gott jag kunnat. Vi ska inte vara oroliga, säger veterinären, han får medicin och den kommer att göra sitt, men det är jobbigt när en hund som alltid har så mycket energi och kraftfullhet blir så ynklig och har ont.

Ja, så det blev en annan sorts dag. Kreativ och effektiv kan jag vara en annan gång. Och jag tänker på en dikt jag hittade för många år sedan av en poet vid namn Anita Nilsson:

Hon planerade sina dagar, sina veckor, sina år – ja, hela sin framtid. Men så kom livet emellan.

Det är lite så det känns idag.

/Karin

Betraktelser, Familj och vänner, Livet med hund, Skrivandet

Tio tankar av tacksamhet

Jag har en dag idag som är så där sprängfylld av tacksamhet. Livet bjuder på olika sorters dagar, men sådana här dagar gäller det att njuta lite extra av. Så, TACK för…

  1. min fantastiska familj! Den allra närmaste, men också den större. Om ni kunde ana hur mycket ni berikar mitt liv! Idag gläds jag över att älskade maken är på väg hem efter några dagar i Prag.
  2. alla roliga aktiviteter som älskade dottern kan ägna sig åt här på vår plats på jorden! Idag ska jag gå på hennes gymnastikuppvisning i sporthallen.
  3. Gillis! Vilken himla mysig hund han är.
  4. fina recensioner av min bok från BTJ. De skriver bland annat att den är “tilltalande”. Det gör mig väldigt glad!
  5. grönskan! Åh, vad det grönskar! Och varmt och soligt är det! Underbart!
  6. gårdagens klippning av gräsmatta. Jag gillar verkligen att klippa gräsmattan!
  7. gårdagens löptur som bara var härlig och jag fick inte ont någonstans.
  8. möjligheten att sitta på bron i solen och dricka kaffe.
  9. orken. Jag orkar mer. Energin verkar återvända.
  10. LIVET! Ja, livet!