Musiken, Präst i Åre, Utomhuslivet

Dagar av sorg och glädje

Att vara präst är att kastas från svåra sammanhang med människor i sorg och saknad, till ljusa sammanhang med glada och skrattande människor. Att i det svåra ha uppdraget att försöka förmedla hopp och i det ljusa vara med och dela glädjen. Genom allt detta är känslan jag bär på: Meningsfullhet. Det är oerhört meningsfullt att få dela människors stora stunder i livet.

När jag kom hem i kväll var jag trött och slut och samtidigt oerhört uppfylld av allt jag upplevt de senaste dagarna i mitt arbete. Då finns inget bättre än att ge sig ut och träna. Så ikväll tog jag med Gillis på en riktigt långpromenad. Det där att få röra på kroppen, lufta tankarna och andas in frisk kvällsluft gör min själ så gott.

Och när jag kom hem satte jag mig och spelade gitarr. Det i sig är som en meditation. Att låta fingrarna leka över strängarna och stilla sjunga med. Bilden togs av min kära vän Linda Forss när jag köpte min nya gitarr. Jag är så nöjd med den!

Önskar dig en fortsatt fin helg!

/Karin

Livet

Här sjöng jag idag

Eller kanske inte precis här, utan några kilometer bort, i Kalls församlingshem. Men jag var bara tvungen att stanna längs vägen och ta en bild. Kallbygden är så oerhört vacker! Alldeles särskilt en sådan här dag då solen skiner, då fjällen och skogarna speglar sig i sjön, då ängarna lyser gröna.

Jag hade förmånen att sjunga visor i Kall idag för en trevlig och intresserad publik. Jag sjöng visor efter Märta Lindqvist, jag sjöng Björn Afzelius och Thorsten Bergman. Det var jag och min gitarr, och jag märker att gitarrlektionerna under hösten faktiskt gjort skillnad med mitt spelande. Framför allt med mitt självförtroende. Det är kul att spela nu!
När jag åkte hemåt igen lyssnade jag på Mari Jungsteds senaste bok “´Det andra ansiktet”. Det är något visst att susa genom ett bedårande sommarlandskap och samtidigt lyssna på bok. Sedan jag kom hem har jag gjort mitt träningspass ute på altanen, ätit sommarens första jordgubbar, varit på Ida-Majas och de andra tjejernas gymnastikuppvisning, och ätit middag med familjen på restaurang Jämten här i Duved. En klart bra dag!
Livet

Om att våga

Jag började spela gitarr som barn, men hade sedan många års uppehåll från spelandet. När jag för några år sedan kände en längtan att ta upp gitarren igen, att emellanåt kompa mig själv i olika sammanhang, så märkte jag att modet saknades. Viljan fanns, men jag vågade inte.

Så fick jag frågan från Rotary i Östersund om att komma och föreläsa för dem. Jag tackade ja till det och bestämde mig samtidigt för att väva in sång och musik i föreläsningen, och att jag själv skulle spela gitarr! Jag övade. Jag övade och övade och när dagen var inne var jag rätt nervös. Inte för själva föreläsandet, men för gitarrspelandet. Men jag gick dit med rak rygg och intalade mig att det inte skulle finnas några gitarrister i publiken som skulle kunna kritisera mina försök att spela.

Först skulle vi äta lunch tillsammans. Ett långbord var dukat och det var mycket folk! Jag satt mitt emot en äldre man och vi började prata. Jag frågade honom efter en stund vad han jobbat med i sitt liv, och han svarade: “Musiker och kompositör.” Å, nej!!!! Å, nej, tänkte jag, och ångrade att jag visat att jag hade gitarren med mig. Men vad skulle jag göra? Det var bara att hålla fast vid ursprungstanken.

Snart var det dags för min föreläsning. Jag bestämde mig för att blotta min rädsla, så jag sa något om att jag idag skulle utmana min rädsla, jag skulle göra något jag egentligen inte vågade. När jag sagt de orden ropade den äldre mannen över folkhavet: “Det är ingen fara, vi är alla bara människor!”

Jag bär med mig hans ord. Jag hör hans ord inom mig varje gång jag är rädd, varje gång jag står inför möjligheten att misslyckas, göra bort mig, inte vara bra nog. Vi är alla bara människor. Vi är alla rädda, för olika saker, men ändå rädda. Det finns något befriande i att säga rädsloorden högt och att få mötas av andra människors instämmande. Jo, vi är också rädda. Så får vi mötas i det. Vi är alla bara människor.

Och jag tror det är viktigt att inte låta sig hindras av sin rädsla, utan att hellre utmana den. Testa. Så nu går jag och tar gitarrlektioner. Det är så himla roligt!