Livet

Tillbaka vid sjöstugan

Det var dags att åka till sjöstugan för att göra höst. När vi åkte därifrån i augusti var det alldeles för mycket sommar kvar för att ordentligt kunna göra sommarslut. Men nu. Nu fanns det verkligen ingen återvändo. Men när vi kom dit igår kväll blommade sommarblommorna nästan lika vackert i sina krukor som då. Men nu var det ändå bara att säga tack och hej. Jag får se fram emot att plantera nya blommor i krukorna till våren.
 

 Det är något nästan magiskt att komma till denna plats på jorden. Särskilt en sådan här kväll när det var nästan helt vindstilla och vackert skymningsljus.

 Vi gjorde genast upp en eld och började förbereda maten. Vi grillade haloumi och grönsaker och gjorde burgare. Mycket gott!

 Så satt vi där och åt och drack ett glas vin och tittade ut över sjön. En härlig kväll!

Idag har käre maken huggit, så vi har ved till vår bastu. Jag har städad dasset och plockat undan allt som har med sommar att göra. Så nu är det höst vid sjöstugan.

Livet

Att färdas långsamt

Jag tycker om att färdas långsamt. Att jag har tid på mig när jag ska någonstans. Att jag kan stanna några gånger längs vägen, inte bara köra mellan punkt A och B. 

Idag åkte vi från Hede hem till Duved. Då var det älskade maken som plötsligt sa: Kanske vi ska stanna i Storhogna och äta lunch? OM vi skulle! Frågan gjorde mig överlycklig! Så vi stannade till på M och jag åt jordens godaste haloumiburgare.
Att stanna längs vägen då och då höjer kvalitén på resandet. Höjer kvalitén på själva livet. Att stanna på ett mysigt café för en kaffe och en bulle. Att stanna och ta en glass och blicka ut över vackra vyer. Att stanna och äta medhavd matsäck…
Men idag, som sagt, haloumiburgare på mycket mysiga M.