Berättandet, Drottningen af Åre, Egenföretagare, Musiken, Skrivandet

Kreativa dagar

Det har sannerligen varit ett helt gäng kreativa dagar! Jag är helt uppfylld och glad. Ungefär så här har det varit:

Torsdag: Konserten “Fjällnära musik” i Åre gamla kyrka. Jag har haft den stora förmånen att få samarbeta med fantastiska musiker de här dagarna! Dels med Hans Erik Sundström, som komponerat musiken till “Fjällnära musik” som jag sedan satt ord till. Han är dessutom en gudabenådad sångare. Här kan du läsa mer om vårt samarbete. Dels med stråkkvartetten Archi Jamt, som spelar så att tiden upphör. Magiskt!

Det kom mycket folk till kyrkan den här kvällen, och många var väldigt berörda av musiken och texterna. Det känns så fint!

Lördag: På förmiddagen mötte jag upp Jenny Michanek i Hornsbergskyrkan på Frösön för att repa vår musikföreställning “Kallad”. Nu har vi inte framfört det på drygt ett år, men den sitter i kroppen, den gör verkligen det! Så himla roligt! På söndag gör vi den i St Olai kyrka i Norrköping. Här kan du läsa mer om “Kallad”.

På eftermiddagen var det dags för ännu en konsert med “Fjällnära musik”, denna gång i Heliga Ljusets Kyrka i Torvalla. Så många människor som kom, så många som jag inte träffat på länge, det var så fint att få se dem igen! Och att ännu en gång få bli berörd av musiken. Det är en ynnest!

Söndag: Ännu en gång hade jag förmånen att få medverka vid ett möte med föreningen Mö finns. Så här skrev jag förra gången jag var med. Också den här gången lät jag orden och tonerna kretsa kring hopp. Jag sjöng bland annat Sofia Karlssons “Alltid dig nära”, “Du liv” av Dan Andersson och några folklåtar. Jag sjöng också “Nu spricker himlen upp” som jag skrev tillsammans med trubaduren Anders Hedén för ett antal år sedan, en sång som spritter av liv och hopp. Och jag avslutade med psalmen “Blott en dag” som med härjedalsk text av Göran Mann heter “N´enda dag”. Tack för förtroendet att få vara med!

Och nu är jag tillbaka hemma i Duved och solen fortsätter skina och jag repar för fullt inför kommande helg. Dels inför “Kallad”, dels inför den musik- och berättarföreställnings om jag ska göra i Östersund på fredagsvällen om “Drottningen af Åre”. Men jag tänker också hinna med att kratta gården. Det finns inget bättre!

Musiken, Skrivandet

Fjällnära musik

Jag har skrivit texterna till en musiksvit komponerad av Hans-Erik Sundström. Den har fått namnet “Fjällnära musik” och kommer att framföras i april. I går sågs vi för att bli fotograferade i fjällnära miljö. Bilder som ska användas vid annonsering och affischering framöver.

När jag gick musikgymnasiet i Östersund för många år sedan var Hans-Erik min sångpedagog. Han lärde mig massor, och han uppmuntrade mig också i mitt skrivande. Tillsammans skrev vi sången “Drömlängtan” som kom att framföras runtom i olika kyrkor av Merit Hemmingsson, Lill-Babs och Håkan Hagegård ihop med olika körer.  

Jag tog studenten 1991 och sedan dess har inte våra vägars mötts, förrän vi plötsligt bor i Västjämtland, båda två. Han har nu varit med och spelat i våra kyrkor vid olika tillfällen, och det är roligt att få återse sin gamle lärare.

För en tid sedan berättade han om en musiksvit han komponerat för stråkkvartett och sång, och han undrade om jag ville skriva orden till tonerna. Jag tyckte det lät som en spännande utmaning och tackade ja till det. Det är något speciellt att sitta med ett notblad framför sig och lyssna till tonerna ur datorn och höra ord födas ut musiken.

Jag tror helheten blivit riktigt bra!

Nu ska “Fjällnära musik” framföras i april i Heliga Ljusets Kyrka i Torvalla, utanför Östersund, och i Åre gamla kyrka. Jag kommer förstås att skriva mer om detta framöver.

Musiken, Skrivandet, Upplevelser

När Lill-Babs framförde en av mina texter

Jag står i köket och lagar middag och lyssnar på radion. Och gråter. Jag hör människors berättelser om Lill-Babs, om allt hon var och allt hon betytt för så många. Det känns som om jag mist en kär gammal vän. Och jag tänker på den gången då hon sjöng en av mina sånger. Det var stort!

Jag tror det var 1989, och jag var 17 år. Lill-Babs tillsammans med Håkan Hagegård och Merit Hemmingsson var ute på en turné där de spred budskapet “Hela Sverige ska leva”. Jag hade fått uppdraget att skriva en text till en låt av Hans-Erik Sundström, som de skulle framföra under turnén. När de kom till Revsunds kyrka åkte jag dit tillsammans med mina föräldrar. Det kändes stort och märkvärdigt att få höra Lill-Babs sjunga mina ord. Eller, hon sjöng inte, hon läste orden med tonerna i bakgrunden. Efteråt fick jag en varm kram av henne och jag kände mig så stolt och glad.

Senare den sommaren gav Lill-Babs en konsert på Stortorget i Östersund i samband med Storsjöyran. Det var bara jag av mina kompisar som ville gå och lyssna på henne. Ingen i vår generation lyssnade på Lill-Babs, kändes det som. Utom jag. Så jag gick dit ensam, och fick en mäktig upplevelse som jag sedan burit med mig. Vilken artist hon var! Hon hade en energi på scenen som smittade av sig på publiken, en musikglädje som strålade ut från henne på ett nästan magiskt sätt.

Och hon hade förmågan att berätta. För mig är det alltid det som blir det viktiga – att en artist kan förmedla orden på ett trovärdigt sätt. Det kunde hon.

När jag står där och lagar maten och lyssnar på radion blir det så tydligt att hennes begåvning höll henne kvar i rampljuset i mer än 60 år. Men det blir också tydligt att det också var hennes egenskaper som gjorde henne så älskad. Den smittande glädjen. Och snällheten. Hon var en snäll människa som brydde sig om alla hon mötte.

Må hon fortsätta inspirera till musikglädje, livsglädje och godhet. Allt sådant som behövs så innerligt i den här världen.