Framträdanden, Kallbaderskan bland fjällen, Uppföljaren till Kallbaderskan 2023

Roliga oktoberveckor

Efter Bokmässan i Göteborg har roligheterna bara fortsatt. Jag är så tacksam för att jag får hålla på med det jag gör.

Som veckan i Örnsköldsvik där i början av oktober. Jag bodde på ett hotell vid hamnen med den här magiska utsikten varje morgon. Jag steg upp tidigt, hämtade en kaffe i hotellmatsalen och började sedan redigera. Jag håller ju på med bok två i serien nu. Jag redigerade om dagarna och hade biblioteksframträdanden om kvällarna på olika platser i Örnsköldsviks kommun. Så otroligt roligt och givande!

Jag har också haft förmånen att vara med på Bokens dag på Storsjöteatern i Östersund. Flera olika författare som intervjuades på scenen och 400 läsglada människor i publiken. Jag hade scensamtal med Catharina Lundström. Avslappnat och lättsamt och samtidigt utan att väja för mörkret och sorgen i mina böcker. Efteråt stod alla vi författare i foajén och signerade. Så otroligt många kom och ville ha ett signerat exemplar. Så många fina möten.

Dagen efter fick vi berätta om våra olika författarskap för bibliotekspersonal från hela regionen. Så glad över det!

Och så här vackert var det när jag åkte hem från Strömsund i förra veckan. Dimman hade legat tät mest hela vägen men i Mattmar öppnade sig allt. Helt magiskt! Magisk var också kvällen på Strömsunds bibliotek där jag berättade framför allt om kallbaderskan men också om mina övriga böcker. Det var en så stor och engagerad publik med många frågor kring skrivande. Sådant är så kul!

 

Och under helgen som var hade jag förmånen att vara kursledare inom predikokonst på vackra Hållandsgården. 24 veniater från hela Härnösands stift var med. Veniater är personer som har förtroendet från kyrkoherde att predika och leda gudstjänst utan att vara prästvigda. De här veniaterna var fantastiska och det blev en så fin och minnesvärd helg.

Genom allt detta har jag också fortsatt att redigera. Nu har jag skickat manuset till min förläggare och väntar på återkoppling från honom under nästa vecka. Sedan fortsätter manusarbetet tillsammans med min redaktör under november. Då har jag det lugnare omkring mig. Det känns också bra.

Livet, Präst i Åre

Nu har jag varit präst i 20 år

Här sitter jag på min mottagning efter prästvigningen i Härnösands domkyrka den tolfte  juni 2000. Karin snart 28 år. Nybliven präst. Glad och stolt efter en oerhört vacker och innerlig prästvigning. Förväntansfull och ivrig inför att få börja min första tjänst som präst.

20 år har gått. 20 år av arbetsglädje och oändligt många stunder av högtidlighet, gudomlighet, närhet. Men också 20 år av hög arbetsbelastning, stress och känsla av otillräcklighet. Det är många gånger fantastiskt att få vara präst, och det är många gånger väldigt svårt.

Jag tänkte kika tillbaka på de här åren. Häng med, om du vill!

Juni 2000-juni 2001: Pastorsadjunkt i Brunflo pastorat. Ett givande, berikande, lärorikt år.

Juni 2001-augusti 2004: Komminister och arbetsledare i Ängsmokyrkan i Torvalla. Fantastiska år i nästan helt nybyggd kyrka med ett oerhört kreativt arbetslag.

Augusti 2004-juni 2005: Jag hade förmånen att arbeta som stiftsadjunkt i Härnösands stift med inriktning gudstjänstutveckling. En dröm som blev sann.

Juni 2005-april 2006: Vår älskade dotter föddes och jag valde att säga upp mig från stiftsadjunktstjänsten. Jag ville inte vara på resande fot så mycket som det arbetet krävde, nu när jag hade blivit mamma.

April 2006-augusti 2009: Komminister i Lockne, Marieby och Näs. Tre fina år med oförglömliga upplevelser med församlingsbor och medarbetare.

Augusti 2009-april 2012: Studentpräst vid Mittuniversitetet i Östersund. Det var något helt annat och mycket stimulerande och utvecklande. Glad att jag fick möjligheten!

April 2012-jan 2016: Jag fick ett samtal från Åre församling och en förfrågan om att bli deras kyrkoherde. Efter många funderingar tillsammans med familjen valde jag att tacka ja. Så vi flyttade till Duved och ett nytt liv började. Några år följde som har kommit att präsgla mig som människa på många sätt.

Jan 2016: Jag valde att säga upp mig från kyrkoherdetjänsten och fick då möjligheten att arbeta kvar som komminister på 50%. Det är ett av de bästa beslut jag fattat. Jag får vara kvar i en församling jag älskar, jag får ägna mig enbart åt de uppgifter jag vigdes till som präst – gudstjänster, dop, vigslar, begravningar, själavård – och jag får också mer tid till mitt skrivande och andra kreativa uttryck.

Juni 2020: Här är jag nu. 20 år har gått. Så oändligt mycket som hänt i min tjänst som präst och i mitt privatliv och i mitt kreativa liv. På ett sätt är jag en helt annan än den jag var då. På ett annat sätt är jag precis den samma som hon som sitter där på mottagningen efter prästvigningen.

Den psalm som burit mig genom de här åren i både glädje och förtvivlan är den här:

Öpnna mig för din kärlek, världen behöver mig, världen behöver din kärlek strömmande genom mig.

Forma mig för ditt rike, uppväck mig, ge mig liv. Tag mig nu in i din lydnad. Herre, förvandla mig.

Nu till din tjänst, o, Herre, ger jag min kropp och själ. Låt mig ur döden få uppstå. Kristus, du livet är.

Omslut mig med din kärlek, världen behöver mig. Världen behöver din kärlek strömmande genom mig.

(Sv Ps 96)

Här håller jag en andakt i samband med Undersåkerskörens vårkonsert för något år sedan.

Präst i Åre

Alldeles nyss och samtidigt en evighet sedan

Idag för 17 år sedan prästvigdes i jag Härnösands domkyrka av biskop Karl-Johan Tyrberg. Det känns som alldeles nyss och samtidigt en hel evighet sedan. Jag tittar på bilderna från den dagen och tänker att det är mig själv jag ser och samtidigt inte. Så mycket vatten som runnit under broarna sedan den 11 juni 2000. Både i mitt liv som präst och i mitt privata liv.

Jag har under de här åren haft förmånen att arbeta på olika tjänster i Svenska kyrkan och sett prästämbetet ur olika synvinklar. Mycket har varit roligt, lärorikt, givande, livsbejakande. Mycket har varit svårt och dränerande på kraft. De här tjänsterna har jag haft genom åren:

  • Först av allt var jag pastorsadjunkt i Brunflo pastorat. Det är den tjänsten man har under sitt första år som prästvigd.
  • Min första komministertjänst (en vanlig prästtjänst) fick jag i Ängsmokyrkan, en disktriktskyrka i Brunflo pastorat.
  • Sedan fick jag en tjänst på Härnösands stift som stiftsadjunkt för gudstjänstfrågor. Ett uppdrag som innebar att resa runt bland församlingarna och inspirera kring gudstjänstlivet.
  • När jag fick vår älskade dotter ville jag inte längre ha en tjänst som innebar så mycket resande, så jag sa upp mig, och hoppades att det skulle ordna sig. Det gjorde det! Jag blev åter igen komminister i Brunflo pastorat, denna gång i Lockne, Marieby och Näs församlingar.
  • Efter det blev jag studentpräst vid Mittuniversitetet i Östersund.
  • Och sedan kom förfrågan om att bli kyrkoherde i Åre församling och det blev jag!
  • Men sedan kom livet emellan och jag valde att sluta på den tjänsten och blev istället erbjuden en komministertjänst i Åre. Den tackade jag ja till, men jag ville bara arbeta 50%. Och där är jag nu.

Lycklig över att vara en helt vanlig församlingspräst med uppdraget att finnas för församlingsborna och turisterna. Att fira gudstjänst, viga, döpa, begrava, ha själavårdssamtal, göra hembesök… Allt det där som är så fantastiskt med att få vara präst. Lycklig över att ha mer tid till mitt författarskap.

HÄR skriver jag om kära, älskade Svenska kyrkan.

Mest av allt är jag tacksam över de här 17 åren.

/Karin