Livet

Mormors anteckningar – att få glänta på dörren till hennes värld

 
Vi är i Hede. Byn som jag växte upp i, byn som jag flyttade ifrån när jag var sexton, byn som fortfarande är “hemma”. Funderar ofta kring detta med att på samma gång ha lämnat och på samma gång fortfarande vara en del av.
 
Igår tog mamma fram min mormors urklippsböcker och dagböcker. Det blir så speciellt att sitta och bläddra bland urklipp hon av olika anledningar tyckte var viktiga, och bland sidorna hon skrivit om sina dagar. Hon kommer så nära, trots att hon varit död i mer än trettio år. Urklippen som handlar om personer från byn, om händelser i byn, om kyrkan och hembygdsgården. Dödsannonser. Vilka är alla de personer vars dödsannonser hon klippt ur? En del namn känner jag igen, de flesta inte.  Dagböckerna där hon detaljerat antecknat vädret för varje dag – “+8 och sol, -15 och rimfrost i träden” – och sådant som hände. “Vi var och fikade hos Anna och Hans. Trevligt.” “Vi var barnvakt åt Håkan när Inger och Bengt åkte till Sveg. Han var snäll.”
 
Ja, jag bläddrar och läser och vi kommer så nära, mormor och jag. Jag får glänta på dörren till hennes värld och min värld växer sig större.
 

Livet

Att få möta sin idol

Vi är i min hemby Hede i några dagar. Intensiva dagar då vi badar i poolen på campingen, träffar familj och vänner, träffar gamla bekanta, fikar och grillar. Det har verkligen varit riktigt varma sommardagar! Så härligt!

Igår kväll spelade Frans på Hede Folkpark och älskade dottern var förstås där och upplevde showen. Kom hem glädjestrålande med hans autograf på handen. Och jag kastades tillbaka i minnet till alla artister jag upplevt i Hede när jag växte upp. Carola gjorde sin turnépremiär här 1983, Herreys var här 1984, Pernilla Wahlgren året efter… Den tidens Frans stod på scenen och jag minns det som mycket stort och magiskt. Glad att dottern fått uppleva Folkparken nu.

Ja, fina dagar i Hede, och idag åker vi tillbaka till sjöstugan. Längtar efter fler makalösa solnedgångar.

Livet

Hemma

Jag vaknade strax före sex av att lillvalpen ville ut. Då hade han sovit hela natten. Så vi gick ut i det makalösa morgonljuset. Solsken, fågelkvitter, ljumma vindar. Vi gick genom min barndomsby, där vi tillbringade helgen. Gick längs vägarna, förbi de välbekanta husen, längs Ljusnans glittrande vatten. Jag såg vackra Sonfjället resta sig mäktigt bakom trädtopparna. Det här är hemma! Det är här jag växte upp, det var här jag bodde tills jag som sextonåring flyttade till Östersund för att gå musikgymnasiet. Det är så länge sedan jag bodde här, men mamma och pappa bor kvar, och Hede fortsätter vara hemma.

På eftermiddagen bröt vi upp för att resa vidare. Vi åkte genom ett fantastiskt vackert sommarlandskap, bort från Härjedalen, in i Jämtland, vidare västerut. Och vi kom till Undersåker och åkte en bit till, och plötsligt fanns Åreskutan där i all sin prakt, och jag kände: Det här är hemma. Det är här vi nu lever vårt liv och trivs så bra. Jag har bott på flera ställen sedan jag lämnade Hede – framför allt i Östersund och Uppsala – men nu är detta mitt hem. Duved med omnejd. Älskade trakter! Det är en förmån att få fortsätta bo bland fjällen. Och att ha flera “hemma”.