Böcker och läsning, Familj och vänner

Dagens boktips – De oroliga av Linn Ullman

Jag var strax under trettio när jag läste Laterna Magica och Den goda viljan av Ingmar Bergman. Det var böcker som gjorde djupa avtryck. Dels tyckte jag om hans språk, hans sätt att berätta, men allra mest det där sköra som lyste fram genom boksidorna. Skörheten och längtan efter att bli sedd och älskad.

Nu har jag precis läst “De oroliga”, skriven av Ingmars dotter Linn Ullman. Här kan vi prata om drabbande läsning! Jag är helt matt. Tanken med hennes bok var från början att hon och hennes far skulle skapa den tillsammans. Han skulle berätta om sitt liv och hon skulle skriva ner. Men de började för sent – han hade redan hunnit bli gammal och glömsk. Han minns till exempel inte längre vem som är Linns mamma. Han blandar ihop, säger samma saker om och om igen, och hon får konstatera att det inte går. Det får bli en annan sorts bok.

Så hon skriver om sin egen barndom, om uppväxten med de två kända föräldrarna – Ingmar och modern Liv Ullman. Hon skriver om två föräldrar fullt upptagna med sitt eget. Vem hade tid och möjlighet att se den lilla Linn och hennes behov? Vem såg hennes längtan efter kärlek och bekräftelse?

Ja, som sagt – drabbande läsning! Läs den, men ta god tid på dig! Den behöver få sjunka in långsamt.

Här var vi på Fårö, käre maken och jag, och så mycket här andas Ingmar Bergman och hans liv.

Nu ska jag ge mig ut på långpromenad i regnet. Ha en fin lördag!

/Karin

Livet

I Ingmar Bergmans fotspår

Alldeles intill Visbys församlingshus växer det här fantastiska trädet. Jag gick förbi det i morse på väg till en föreläsning med Caroline Krok. Hon talade om Ingmar Bergman, om hans relation, eller icke-relation till Gud, om några av hans filmer och deras gudsbilder. Hon berättade också om den gång hon själv träffade honom. Han hade kommit fram till henne i samband med en föreläsning hon höll. Ingmar sa: “Får jag ställa en fråga till biskopen?” Hon sa att det gick bra. Hans fråga var kort och omedelbar: “Varifrån kommer musiken?” Hon svarade: “Från Gud. Precis som all kreativitet kommer från Gud. Också din, Ingmar Bergman.” Så oerhört stort att hon sa de orden!

Efter föreläsningen åkte Leif och jag till Fårö. Inte bara för att det är Ingmars ö, där han hade ett av sina hem, utan också för att jag älskar Fårö. Det är något mycket speciellt med den ön. Jag är mycket förtjust i museet, men vi var inte in där idag, vi bara passerade.

Vi åkte istället till några av öns raukar, satt där och fikade och tittade ut över havet.

Sedan gjorde vi det som oändligt många människor gjort – försökte hitta Ingmar Bergmans hus. Och vi hittade det faktiskt. Väl inbäddat i grönska men ändå nära havet. Vilken oas! 

En härlig dag blev det i Ingmar Bergmans fotspår.