Livet

Inspirerande vänner en hel dag

Det började redan på tåget till Östersund. Jag hamnade bredvid en fin vän, och vi pratade oavbrutet hela resan. När jag klivit av begav jag mig till Sir Winston, där jag hade förmånen att äta lunch med denna pärla.

 Hon heter Pernilla och vi två lärde känna varandra för 27 år sedan, då vi båda var ungdomsreportrar på ÖP. Då var vi tonåringar och fyllda av drömmar. Jag skulle bli journalist och gladdes storligen över möjligheten att få en inblick i jobbet. Jag blev inte journalist, som ni vet, men det blev Pernilla. Hon har bland annat arbetat på DN, och nu på Radio Jämtland. Vi hade ett stort och viktigt samtal under lunchen. Samtal om livet. Det på samma gång smärtfyllda och glädjerika livet. En oförglömlig stund. Tack, fina Pernilla!

Efter vår lunch gick jag till Ahlbergshallen där min kära vän Ulla  just nu har sin utställning “Ullas ark”. Vilka målningar! Vilka berörande, tankeväckande, vackra målningar! Hon är helt fantastisk! Ulla och jag lärde känna varandra när vi tillsammans skapade boken “Sorg, det mest gåtfulla i mitt liv”. Sonja  och jag skrev texterna, Ulla målade bilderna. Hon är mycket begåvad.

 Och sedan, som om inte detta vore nog, hade jag den stora förmånen att få umgås med dessa bedårande damer under kvällen! Maud, Eva, Irja och Eva, delar av skrivargruppen Gloria Mundi. En skrivargrupp jag var en del av under några år. Några mycket värdefulla år då jag lärde mig massor. Dessa kvinnor har verkligen inspirerat mig, inte bara med orden, utan också med sitt måleri. De är både författare och konstnärer, och dessutom vansinnigt roliga att få vara med. Och så snygga i sina tiaror.

Efter några timmar med dem var det dags för mig att gå till tåget och åka hem. En mycket minnesrik dag.

Livet

En sagolik morgon – och ny inspiration

God morgon!
 
Jag kom hem till Duved med tåget för en stund sedan. Jag kom hem till en helt sagolik morgon. Ett tunt snötäcke vilade över vägarna och gräsmattorna, över förstukvistarna och slalombackarna. Solen letade sig fram samtidigt som det var dimma över fjälltopparna.
 
Jag gick till affären och inhandlade frukost. Jag ska äta en ensam frukost – familjen är på älgjakt – och jag har laddat för denna måltid. Hör bara: Kaffe med varm mjölk. Färskt bröd, fortfarande varmt. Yoghurt och frukt med egengjord granola. Ägg. Och: Färsk kanelbulle. Låter det inte rent ljuvligt?

 Jag ska ta vara på denna lediga dag, som i och för sig kommer innehålla en del praktiskt arbete, men ändå ledigt. Jag ska smälta det senaste dygnet. Igår föreläste jag på Östersunds bibliotek för ett gäng bibliotekarier från länet. Jag talade om mitt skrivande och om min novell i antologin “Orter och platser”. Det var roligt och givande!

Men det allra mest inspirerande var att lyssna till Christina Kjellsson som föreläste före mig. Hon är författare och låtskrivare och undervisar också i just låtskrivande. Hennes föreläsning var så gripande, jag kände igen mig i så mycket av det hon talade om. Hennes böcker handlar om en tjejs uppväxt i en liten jämtländsk by. Det hon beskriver hade kunnat vara min uppväxt, det fanns så många paralleller. Det är något visst att vara barn på landsbygden, på gott och ont. Jag längtar att prata mer om dessa saker.

Jag pratade med Christina efteråt, och det var också så himla inspirerande! Jag tror jag har en ny plan på gång. Jag får väl återkomma om den!

Men nu – frukost! Ha en fin dag!

Livet

På löptur med Eva Dahlgren

Våren är på riktigt på väg, och jag gläder mig. Jag älskar vinter och skidåkning, men den här tiden längtar jag efter vår och värme. Igår hade vi en mysig dag i stan med olika människor vi tycker om. Bland annat tog vi en fika med några av dem på Jamtli. Och där utanför växte blåsippor. Så hoppingivande!

Idag, när käre maken åkte skidor och älskade dottern var på dansträning, tog jag en löptur. Just då sken solen och jag hittade tussilago i dikeskanten. Så härligt! Ännu härligare blev det av att i lurarna lyssna på en radiointervju med Eva Dahlgren. Hon släpper en ny skiva nu, den första på tio år, och jag är glad över det! Hon bär så mycket klokskap. I programmet delade hon med sig av sitt liv och sitt skrivande. Jag sprang där längs grusvägen och kände hur jag blev påfylld av både inspiration och livsglädje. Tack för det, Eva D!

Vill också dela med mig av vyn vi mötte när vi kom till Åre igår kväll. Det går liksom inte att tröttna på Åreskutan.