Livet, Präst i Åre

Vad gör en präst i dessa tider?

Vi möts ute på vägen, stannar och pratar med två meters mellanrum. Hen berättar om sin sköna stavpromenad i vårsolskenet och frågar vart jag är på väg. “Jag ska jobba”, svarar jag. Hens fråga kommer omedelbart: “Jaha, men vad gör en präst i dessa tider?”

En högst motiverad fråga. Vad gör en präst om dagarna när så många av kyrkans verksamheter är inställda, när så få möten kan äga rum, när allt det där som är kyrkans innersta väsen av relation, gemenskap, sammanhang är satt på paus?

Det är lite olika beroende på i vilken församling man arbetar, alla församlingar väljer olika sätt att hantera den här bekymmersamma tiden. Men hos oss, i Åre församling, är det ungefär så här:

Vi firar gudstjänst varje söndag som vanligt, men vi har alla gudstjänsterna i Duveds kyrka. Den är så rymlig att det inte är någon risk för trängsel. Även om få kommer till gudstjänsterna så år de så viktiga! En möjlighet att stanna upp inför det vi nu upplever, att få be och lämna över allt i Guds händer.

Vi har dop och vigslar,  om människor önskar det, men också här är det Duveds kyrka som gäller. Eller utomhus, förstås. Vi har ju världens vackraste kapell precis utanför knuten. Max 50 personer är det som gäller precis som på andra samlingar runt om i landet. Men många väljer att flytta fram dop och vigslar, och det är så begripligt. Men välkomna tillbaka när allt det här är över!

Vi har begravningar, och uppmuntrar till att inte flytta fram begravningsgudstjänsten till senare, utan att faktiskt ha den nu. Även om bara få kan vara med. Det är klokt, inte minst ur ett sorgearbetsperspektiv att ha den viktiga riten så nära dödsdagen som det är möjligt. En del väljer att göra så och att sedan ha en större samling/minnesstund till exempel till sommaren.

Som präst kan jag fortsätta att ha själavårdssamtal med de människor som önskar och vi kan med fördel ha det på telefon. I annat fall i ett större rum med plats för två meters mellanrum.

Våra gemenskapsträffar är inställda, liksom vår sopplunch och vårt öppna hus för små barn och deras föräldrar. Viktiga mötesplatser som jag vet att många saknar. Men vi i arbetslaget hjälps åt att ringa runt i stället, att ringa runt till våra äldre församlingsbor och höra hur de har det. Kolla av om de på något vis kan behöva vår hjälp. T ex med att handla mat, då gör vi det i så fall.

Barn- och ungdomsverksamheter fortsätter som vanligt, så länge skolorna är öppna.

Det är klart att det känns att det är annorlunda, en annan tid att leva i, andra arbetsuppgifter dyker upp än de vi är vana vid. Det får vara så. Allt har sin tid, som det så klokt står i Predikaren i Bibeln.

Så det är några svar på vad en präst gör i dessa tider.

(Bilden ovan är från 8 mars 2018, då jag och min goda vän och kollega Lena, från Luleå stift, firade mässa tillsammans på Internationella kvinnodagen. Ett vackert minne som jag ständigt bär med mig. En mässa av glädje och livskraft.)

Familj och vänner, Präst i Åre

Hemma igen efter fina dagar i Norrbotten

Jag klev på nattåget i Luleå i går kväll och kom hem till Duved för en stund sedan. Nu sitter jag vid matbordet och dricker kaffe. Jag har haft fina, fina dagar, men oj så skönt det är att vara hemma igen. Det gamla ordspråket håller sannerligen i sig. Borta bra men hemma bäst.

Jag har tillbringat helgen i Gunnarsbyn tillsammans med min vän Lena och hennes familj. Vi har pratat, ätit god mat, yogat, sett på Melodifestivalen, bastat och framför allt har vi förberett gudstjänsten “Möt mig nu som den jag är”. Den som vi gjorde i Åre gamla kyrka i torsdags gjorde vi i Råneå kyrka i går kväll.

Samma innehåll, samma berättelser, samma musik och ändå en helt annan upplevelse. Så som det blir i en annan kyrka med andra människor. Men det kändes väldigt fint och innerligt och blev uppskattat av dem vi talade med efteråt.

Men nu, som sagt, är det väldigt skönt att vara hemma. Jag ska inte göra många knop den här dagen. Jag har ju lärt mig det nu – om jag haft intensiva dagar behöver jag avkoppling, stillhet, tystnad. Här skrev jag om det behovet om man, som jag, är en HSP. Så jag ska dricka ännu en kopp kaffe, jag ska vila, läsa, packa upp, kolla mailen. Och i eftermiddag ska jag och älskade dottern åka till gymmet. Det tycks bli vår måndagstradition.

Här en bild på Lena och mig från i torsdags i Åre gamla kyrka. Här kan ni läsa mer om den kvällen.

Familj och vänner, Präst i Åre

Kreativa dygn i Umeå

Jag har haft två fina, kreativa och inspirerande dygn i Umeå tillsammans med min goda vän Lena Malm. Lena är också präst, vi läste tillsammans i Uppsala på Pastoralinstitutet. Vi prästvigdes samma dag i juni 2000, men i olika domkyrkor – hon i Luleå, jag i Härnösand.

Nu strålade vi samman i Umeå för att planera för gudstjänst på Internationella kvinnodagen. Den 8 mars ska vi tillsammans fira den gudstjänsten i Åre gamla kyrka, och söndagen efter, den 11 mars, firar vi den i Lenas kyrka i Råneå.

Vi satt på NK, Nya Konditoriet i Umeå, och drack kaffe och te och spånade hejdlöst och fritt. Vi samtalade om lämpliga bibeltexter och psalmer, om kvinnor vi inspireras av och vill lyfta i gudstjänsten, om eventuell sångare och solist. Och vi såg framför oss bilder och en virkad remsa garn…

Det kommer att bli så bra! Ledorden blir Berättelse, Bekräftelse, Befrielse och gudstjänstens namn “Möt mig nu som den jag är – en mässa på Internationella kvinnodagen”.

Så vi har arbetat och varit kreativa, men vi har också pratat en massa om livet, vi har ätit god mat, druckit vin, skrattat och gråtit. Väldigt bra dagar, med andra ord!

Och Umeå visade sig från sin allra bästa sida trots att det var grått, snöblaskigt, halt och blåsigt. Det var ändå den bästa sidan tack vare alla varma, glada, härliga människor vi träffat på. Umeå gav på något vis mersmak.

Berättandet, Drottningen af Åre, Musiken, Präst i Åre, Skrivandet

Det närmaste halvåret

Jag har så mycket roligt och spännande framför mig det närmaste halvåret. Jag är så himla glad att få finnas med i olika härliga sammanhang med ord och toner.

Här är ett axplock:

Januari:

Måndag 8: Jag berättar om “Drottningen af Åre” i Åre församlings bokklubb Bokklok.

Tisdag 9: Sång och berättelser på Fjällsätra med temat “hopp” för anställda vid Åre kommun.

I början av månaden publiceras min roman “Den där elden inom” som följetong i LT:s e-tidning.

Måndag 15: Planering i Umeå tillsammans med min fina kollega Lena Malm inför Internationella kvinnodagen.

Februari:

Lördag 3: Inleder kursen “Skriv ditt liv” som jag ska leda på Masesgården i Leksand i en vecka.

Mars:

Söndag 4: Jag ger musikföreställningen “Kallad” tillsammans med min kära musikerkompis Jenny Michanek på Storsjöteatern i Östersund, i samband med dagen som fått namnet “Feminism och allas lika värde”.

                                                                                                Här är vi, Jenny och jag.

Torsdag 8: Vi firar kvällsmässan Andrum i Åre gamla kyrka och låter den kretsa kring Internationella kvinnodagen. Lena Malm är med.

Söndag 11: Vi gör en liknande gudstjänst i Lenas församling i Råneå.

Torsdag 22: Jag föreläser om “Drottningen af Åre” på Jamtli i Östersund.

April:

Torsdag 19: Jag föreläser om “Drottningen af Åre” på Fjällmuseet i Funäsdalen.

Under april kommer min novell “Båthus med liten markplätt” sättas upp som pjäs och turnera runt i länet.

Juni:

Söndag 24: Jag gör en sommarkonsert med begåvade cellisten och vännen Tina Didriksson i Ängsmokyrkan i Torvalla.

Måndag 25 juni: Jag leder kursen “Skriv ditt liv” på Åredalens folkhögskola under en vecka.

Och sedan, vips, är det sommar med allt vad det innebär! Men, förstås, en dag i taget. Det är så vi behöver leva.

/Karin