Livet

Allhelgonahelgen är över för den här gången

Bildresultat för allhelgona
 
Jag talade med en person idag, som sa att allhelgonahelgen är den vackraste helg han vet. När höstmörkret vilar tungt över jorden, när gravljusen lyser upp våra kyrkogårdar,  när vi på ett särskilt sätt får tänka på våra döda. Jag håller med. Det är en väldigt vacker helg. Och på samma gång en väldigt tung helg. Så mycket av sorg och smärta som blir påtaglig, och kommer upp till ytan.
 
Men jag tror verkligen att det är nödvändigt att emellanåt låta sorgen och smärtan vara påtaglig. Att den inte ständigt ska skuffas undan till en bortglömd vrå i vår själ. Jag tror vi behöver dagar och stunder då vi tillåter oss svårmodet och frågorna kring livet och döden. Dagar då vi tänker på, och sörjer, alla vi älskat och mist.
 
På Facebook och Instagram har många av dem jag följer gjort inlägg som handlat om allhelgonahelgen, och om döden. Och  många har använt uttrycket “den som gått före” när de skrivit om någon som dött. Det är ett fint uttryck. Den som gått före. In i döden. In i ett annat sätt att leva. Det är ju den kristna tron: Att döden inte betyder ett slut, utan en början på något nytt.
 
Så mitt i höstmörkret och svårmodet får vi ändå bära med oss det hoppet: Livet fortsätter. Det gör det. “Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det.”
Livet

Att vara nöjd med sitt liv och sin tillvaro

Jag fick en förfrågan från en arbetsgivare om jag ville söka en ny tjänst. Det lät jättespännande! Arbetsuppgifter som jag verkligen brinner för. Uppgifter som jag anar att jag skulle vara ganska bra på. Men arbetsplatsen är långt härifrån, så jag behövde inte tänka efter, utan svarade direkt: “Tack så mycket för din förfrågan. Jag blir stolt och glad. Men jag kommer inte söka den tjänsten, för jag vill inte flytta från Duved.”
 
Så enkelt och så självklart är det! Jag, och min familj, trivs så himla bra här i Åredalen! Vi trivs så himla bra här i Duved. Och precis i den vevan skrev Sara Rönne i sin blogg www.traningsgladje.se om alla fördelarna med att bo i Åre. Kika gärna in och läs vad hon skriver!
 
Den här eftermiddagen bara styrkte mig i mitt beslut om att det är här vi ska vara. Jag hade suttit och skrivit under förmiddagen, varit på jobbet en sväng mitt på dagen, och tog sedan med mig Gillis på en promenad i skogen. Det var så krispigt vackert, och nu ligger isen över delar av bäcken.

 Och jag blir övertygad flera gånger i veckan när jag blickar ut från vårt matrumsfönster och ser Åreskutan i skiftande utseenden.

 Och jag blir övertygad varje gång jag så enkelt kan ta mig ut på fjället eller i skogen. Det är en sådan ynnest att få leva så! Dessutom har jag ju just nu världens bästa jobbupplägg när jag arbetar halvtid som präst i Åre församling, och halvtid som författare och föreläsare. Så jag är nöjd med mitt liv och min tillvaro.

Livet

Livet i kyrkan och kyrkan i livet

Igår kväll fick vi uppleva en fantastisk kväll i Duveds kyrka. Alla församlingens barnkörer, församlingens Unga blåsare, Årekören och musiker bjöd på en härlig konsert! Många hade kommit för att lyssna, och alla verkade glada och berörda av musiken. Det är något särskilt  med musiken i kyrkan! Det är något särskilt när människor i olika åldrar kommer samman kring musiken!
Konserten hade två olika delar. Den första delen var fylld av sommarsånger, den andra delen handlade om hur vi är mot varandra. Och det är mäktigt när körerna sjunger tillsammans om varje människas lika värde, om att alla får vara med, om att alla är betydelsefulla. Jag tänker att det betyder något att barn får sjunga sådana texter, att de orden faktiskt gör skillnad. Inte bara hos barnen förstås, men kanske mest hos dem. Och då sitter jag där i kyrkbänken som både stolt mamma och stolt präst och tänker att nu är liv i kyrkan. Och en sådan här kväll tror jag många faktiskt också känner att kyrkan är mitt i livet.

Idag har jag gått in och ut från altanen. Det har i ena stunden varit soligt och varmt, i nästa stund kallt och blåsigt. Men jag gläds över att ha altandörren öppen och kunna vara där ute rätt mycket. Gläds över blommorna på bron som jag planterade igår, gläds över den makalösa vyn över Skutan.

Livet

Glimtar från en vecka i mitt liv

En tyst och stilla söndagsmorgon. Maken är på skotertur med kompisar över helgen, dottern sover fortfarande, jag dricker kaffe och reflekterar. Blickar ut och ser snön falla. Det har varit en bra vecka.  Här är några glimtar:


Igår var dottern och hennes klasskompisar med på “Schackfyran” på sporthallen i Östersund. Det blev ingen pallplacering, men en rolig och spännande dag. Dottern och jag åkte tåg in till stan. Bara en sån sak! Vilket mys! Vi passade också på att strosa i butiker och äta på restaurang. En väldigt bra dag blev det! Tacksam!


I fredags tjuvkikade jag på övningen inför årets påskspel i Duveds kyrka. Jag kommer inte kunna vara med på tisdag när det äger rum, så då får en passa på att tjuvkika. Dottern har tre roller i spelet. På den här bilden är hon en ängel.

Och ytterligare några (bildfria) glimtar:

Jag har sprungit för första gången efter influensan. Det kändes som en nystart. en jobbig sådan. En tappar mycket kraft under en influensa. Men nu kan det bara bli bättre.

I måndagskväll skidade vi till Carins stuga, restaurangen i Björnen som är en fd fäbodstuga. Så mysig! Där serverades vi fondue. Och vit chokladmousse till dessert. (Där bröt jag min fasta. Under fasteperioden äter jag inget socker eller vitt mjöl. Men en har rätt att bryta fastan en gång i veckan. Jag brukar göra det på lördagar. Men nu, som sagt, blev det på en måndag. Hur ska en människa kunna avstå vit chokladmousse?)

På onsdagskvällen hjälpte jag till i dotterns gymnastikgrupp. Och häpnade över barnens smidighet, styrka, mod och målmedvetenhet.

Vi har också haft besök av kära, kära A och V. Det blev en ordentlig livskvalitetsförhöjning. Tack att ni kom!

Livet

Hoppfullt

Tänk att behålla hoppet och friheten i kropp och själ även då en blivit vuxen! Tänk att bevara glädjen och lekfullheten även då åren gått. 

Idag har jag suttit på ett café med en fin vän och druckit kaffe och pratat om livet. Hon är en sådan spm tar vara på sitt liv, som behållit glädjen och friheten. Hon sa upp sig från en trygg fast anställning i storstan för att få bo i fjällvärlden. Människor ifrågasatte hennes beslut, undrade om hon alls tänkt på inkomst och pensionsförsäkring. Det hade hon och valde liv och frihet. Vad är det värsta som kan hända, frågade hon sig, att jag en dag står där utan pengar och tvingas bo i tält? Jaja, vad gör väl det? Jag gillar ju att bo i tält.

Hon är en av många som varit en förebild i mina egna val under det senaste året. Att våga. Att inte sitta fast.
En dag i januari när jag var ute på en isande vacker vinterpromenad och mitt inre var ett kaos av oro, smärta, rädsla över min egen framtid och jag bad till Gud om vägledning, så kom jag till ett träd. I trädet hängde ett hjärta. Där mitt ute i skogen. Och jag tänkte: Jag ska följa mitt hjärta! Gör jag det nu när jag jobbat på tok för mycket och inte orkar eller räcker till någonstans? När varken jag eller familjen mår bra? Följer jag mitt hjärta? Svaret blev så tydligt: Nej, men jag kan börja göra det igen.
Det var läskigt men nödvändigt att säga upp sig. Att lyssna inåt. Nu, nästan ett år senare, känns det så självklart. Livet är så kort! Vi behöver ta vara på det! Jag vill behålla hoppet och glädjen i livet. Då kan jag också på ett helt annat sätt orka och vilja finnas för andra.

Livet

Lev!

Nu börjar allhelgonahelgen gå mot sitt slut. En helg som för många handlar om att stanna upp och reflektera. Att tända ljus på sina anhörigas gravar, minnas, sörja, tänka. Lika viktigt som att stanna upp inför döden och förgängligheten är det att stanna upp inför livet. Någon sa: “En dag ska vi alla dö. Alla andra dagar ska vi det inte.” Nej, precis så är det ju! Livet behöver levas. Dag för dag, ögonblick för ögonblick. En god vän gav mig den här stenen. “Lev!” står det. Ja, jag vill leva de dagar jag har. Jag vill leva i tacksamhet över allt det som är gott och vackert i mitt liv, jag vill ta tag i, och förändra, allt det som skaver och gör ont. Jag vill leva i sanning och ta vara på de dagar jag får. Dag för dag. Ögonblick för ögonblick. Lev!