Livet

En rosa morgonpromenad i Duved. Och en härlig dag.


Jag gav mig av på min morgonpromenad, och möttes av en rosa himmel. Ni vet en sådan himmel som inte går att fota, som en ändå försöker fota. Ovanför trädtopparna gnistrade det och dagen började vakna. Vi gick i en timme, Gillis och jag. Delar av turen kunde han vara lös, för det fanns inte en enda människa, eller en enda annan hund ute, vad jag kunde se.
 
När jag kom hem hade älskade dottern vaknat, och vi åt frukost tillsammans, och tände det fjärde adventsljuset. Sedan gick vi ut på Julmarknaden här i Duved. Köpte renkorv och drömde om en fantastisk tovad krans, men den var på tok för dyr. När vi kom hem igen drog vi på oss förklädena och började baka. Ganska fina mästerverk!


 När klockan var tre gick jag iväg till jobbet för att förbereda gudstjänsten i Duveds kyrka. En musikgudstjänst som vi kallar “Vi sjunger in julen”. Vi inledde den med att bjuda gudstjänstdeltagarna på glögg, där de kom kalla och frusna. Sedan sjöng vi julpsalmer tillsammans, och julstämningen infann sig så där på riktigt. Det är inte långt kvar nu!

Livet

En av de bästa dagarna i mitt liv…

…är en dag som den här… Som startade strax efter sex när en kissnödig valp försiktigt väckte mig, och vi gick en morgonpromenad i beckmörkret. När vi kom hem igen var jag fortfarande fylld av sömn, så jag kröp ner i värmen och somnade om. Vaknade efter en stund, gick upp och drack kaffe och läste tidningen. Sedan stekte jag amerikanska pannkakor, och när resten av familjen vaknat åt vi dem med lönnsirap och fruktsallad.
 
Strax efter tio gick jag och älskade dottern till tåget för att åka till Östersund. En skön tågresa med lite prat och lite läsning. I stan hade vi vår mamma-dotter-dag, som jag fick i present när jag fyllde år. En dag som skulle bestå av fika på café, biobesök och shopping. Och allt det gjorde vi idag! Dessutom fick vi platserna längst fram i biosalongen, och där hade vi egen fotpall. Det var inte illa!

Vi var hemma i Duved strax före sex. Då hade älskade maken lagat världens godaste lasagne, hällt upp ett glas vin till mig, satt igång Lars Winnerbäck på spelaren, och tänt levande ljus i matrummet. Alltså, den känslan! Och så har vi tittat på Så mycket bättre och världens bästa Jill Johnson som huvudperson. Ja, vilken dag! Helt klart en av de bästa!

Livet

Kreativ på morgonen

God morgon! Hoppas ni sovit gott! Det har jag.
Jag är utan tvekan som mest kreativ på morgonen. På eftermiddagen och kvällen kan det kännas som att tankarna rör sig trögt. På morgonen flyter det så himla bra. Så det mesta av allt jag skrivit har fötts på morgnarna – mina böcker, mina sångtexter, mina predikningar. Alldeles särskilt sådant som kan vara en aning tungskrivet behöver bli skrivet på morgonen.
Så nu sitter jag här vid matbordet, blickar ut över Skutan då och då, och skriver. Fingrarna bara dansar över tangenterna. Jag steg upp klockan sex, och har då mer än en timme i ensamhet och tystnad, innan huset vaknar. På en timme hinner jag skriva massor.
Jag skriver just nu manus till en föreläsning. Jag får återkomma om vad den handlar om, men det känns så roligt och stimulerande!
Alldeles strax ska jag fixa frukost till dottern, skicka iväg henne till skolan, ta med Gillis på morgonpromenad, och sedan fortsätta skriva. I pauserna under dagen ska jag nog klippa gräset, ta fler promenader, och dricka kaffe i solen. Känns som en bra dag!
Önskar er en fin dag!

Livet

Morgonpromenad med reflektioner

Tar morgonpromenaden med min fina kompis. Vi går först till “Myggvallen”, den gamla fotbollsplanen, och kör lite övningar. “Sitt”, “ligg”, “stanna”, “sök”, “hämta”. Oj, så han jobbar! Sedan går vi ner till vattnet och fortsätter bort längs stranden. Mina morgonpromenader är ovärderliga. Mitt sätt att sortera tankar, reflektera.
Jag ska snart gör mig i ordning för att åka till Åre gamla kyrka för att ha gudstjänst. Igår hade jag två vigslar. Det blev vackra och berörande stunder med lyckliga vigselpar. I fredags hade jag en begravning. Det är speciellt att få vara präst och få ta del av människors stora ögonblick, både i den största glädjen och den svåraste sorgen. Som präst blir aldrig arbetet rutin eller “vardagsmat”. Varje möte blir speciellt och unikt. Tacksam!

Det är lite regn i luften också idag, men jag tror jag ska ta mitt morgonkaffe här ute på bron.