Min nya bok 2022, Printz Publishing, Skrivandet

Minne från boksläpp

I dag för sex år sedan hade jag boksläpp och firade min bok “Du ritar i sanden”. Vi höll till i Gamla kyrkan i Östersund, och jag minns det som en så oerhört varm och innerlig kväll. Jag berättade om, och läste ur, boken och sjöng sånger som jag kopplade till de olika berättelserna. “Goliat” av Laleh och “Då vore jag inte jag” av Jonas Gardell bland andra.

Och det kom så mycket folk. Jag minns att kön ringlade sig fram till bordet där jag stod och signerade böcker.

Och nu, sex år senare, är ännu en bok på väg att färdigställas. I går hade jag första kontakten med Anna som kommer att vara min redaktör framöver. Varje steg framåt gör att boken känns lite mer verklig. Det blir spännande att se vad det blir för sorts boksläpp den här gången. I april förmodligen.

En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Min nya bok 2022, Printz Publishing, Skrivandet, Upplevelser

Elvira Madigan och mer semester

Ida-Maja och jag var med om en stor upplevelse här om kvällen. Vi såg teaterföreställningen “Elvira” på Östersunds teaterverkstad med manus av begåvade Jämtlandsförfattaren Malin Nord. Det var starkt och mycket berörande. Skickliga skådespelare och en väldigt proffsig produktion. När sista akten var slut var jag som förstenad, kunde knappt röra kroppen. Så golvad av dramat. Tack alla inblandade för en stor upplevelse som har levt kvar inom mig!

I övrigt fortsätter semestern. Vi håller till i stugan vid en sjö. De senaste dagarna har det blåst förskräckligt mycket. Då går vågorna höga utanför våra fönster. Men det är något härligt i det också. Inte helt fel att sitta här inne och låta ett nytt manus växa fram medan jag hör vågorna slå mot stranden. Jo, jag jobbar med uppföljaren till den bok som ska släppas i april 2022. När uppföljaren ska släppas vet jag inget alls om ännu, men det är en berättelse jag gärna befinner mig i. Så jag skriver och skriver.

Och mer? Ida-Maja fortsätter på sitt dansläger och är väldigt nöjd och glad. Leif och jag pysslar på gården, plockar hjortron, tränar, läser böcker. Och umgås med vänner. Kära nån, så länge sedan det är vi verkligen umgicks med folk. Det är så himla fint att det är möjligt på ett annat sätt igen. Här om kvällen träffade vi kära vänner på restaurang i stan och blev sedan bjudna på dessert hemma hos dem i deras nya lägenhet. Trevlig kväll!

Vi har det så bra i stugan och vill aldrig åka härifrån, men i dag är det ändå dags. Vi ska åka till Funäsdalen och vara där i några dagar. Dels ska jag ta pressbilder inför nya boken. Jag ville gärna ta dem i den miljö där boken utspelar sig, med andra ord i västra Härjedalen. Så det ska äga rum i kväll med en mycket skicklig fotograf vid namn Rickard Bergstedt. Dels ska vi i morgon kväll uppleva Albin Lee Meldau på kalfjället i Tänndalen. Misstänker att det blir en mycket speciell upplevelse. Jag återkommer med både det ena eller andra.

Hoppas du har det bra så här mitt i sommartiden!

En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Präst i Åre

En helg fylld av firanden

I lördags var vi bjudna till min mans bror och hans sambo för att fira att de tagit examen. Hon är färdig socionom och han byggnadsingenjör. De har gjort det så otroligt bra! Vi firade ute i solen med att grilla hamburgare och sedan äta en väldigt god marängtårta. Det blev fina timmar tillsammans.

På kvällen åkte jag och älskade familjen ut till sjöstugan. Vi satt på altanen och läste medan solen gick ner. Det var helt lugnt och stilla.

I går, söndag, hade vi firande hos oss på altanen. Vi åt smörgåstårta och firade en hel hop med människor.

Min svärfar – för att han äntligen är frisk från Covid 19 och kan åka hem från sjukhuset. Det är helt fantastiskt att han mår så bra som han gör nu! Och han är oerhört peppad till att träna och komma tillbaka till sitt liv. Dessutom firade vi Ida-Maja och hennes kusin – för att de båda slutar nian på fredag. Och Ida-Majas lillkusin – för att hon fyllde 2 för en tid sedan.

Vi fick ett firande i flödande solsken. Men i samma stund som alla började bryta upp för att åka hem så drog himlen ihop sig ordentligt. Och när min lilla familj var ensamma kvar kom regnet och en åskknall. Så vi la oss under en varsin filt inne i stugan och läste bok. Det kan vara det mysigaste jag vet – att ligga under en filt och läsa bok när åskvädret härjar utanför.

Nu är vi hemma och en ny vecka har börjat. Det är tidig morgon och himlen är grå. En vecka utan tid för redigering av manus, men desto mer tid till att jobba i Åre församling. Vi börjar långsamt återgå till en mer “normal” verksamhet, t ex ska vi ha personalmöte på onsdag “på riktigt”, inte via skärmar, men utomhus. Det var länge sedan nu.

Och framför allt ska vi fira min älskade dotter som slutar nian. Roligt och helt, helt overkligt!

Jag önskar er alla en fin vecka!

Drottningen af Åre, Egenföretagare, Musiken, Skrivandet

Det blev en intensiv och rolig helg

Förra helgen blev intensiv men härlig. Två olika föreställningar och en hel del resor. Men roligt var det!

Det började på fredagskvällen då jag framförde en musik- och berättarföreställning byggd på min bok “Drottningen af Åre”. Så, åter igen fick jag ikläda mig mina “Kristinakläder” och gå in i rollen som den fantastiska kvinnan som öppnade Åres första hotell. Jag framförde föreställningen i Marielundskyrkan i Östersund för en publik som bestod av kvinnor från hela vårt land i föreningen Kvinnor I Svenska Kyrkan.

På lördagsmorgonen satte jag mig på tåget mot Norrköping. Jag skrev nästan hela vägen, så de många timmarna gick ändå fort. Jag var framme vid 20.30 och hann se finalen av Stjärnornas stjärna på hotellrummet.

Jag vaknade tidigt på söndagsmorgonen och tog en löptur. Det är härligt att springa i en stad jag inte känner till nästan alls. (Har bara varit där en enda gång förut – 1995 när jag var med och sjöng i TV-programmet “Café Norrköping“.) Och det var härligt att springa i sommarlandskap! Grönska, häggblom, solsken. Stor kontrast till Duved där allt fortfarande är brunt, beige, grått och där det snöar från och till.

Efter löptur och frukost letade jag upp en gudstjänst. Det är en ynnest att få sitta ner i bänken och fira gudstjänst utan att ha något som helst ansvar för den. Att bara vara en del av församlingen, lyssna till orden, sjunga i psalmerna, ta del av bröd och vin…

Sedan fick jag lugna timmar tillsammans med min fina vän Jenny Michanek. Vi åt sushi och satt sedan i solen och drack kaffe och pratade. Vid tre gick vi till St Olai kyrka för att kolla ljudet inför vår föreställning och repa.

Så fick vi göra vår föreställning “Kallad” i den fantastiskt vackra kyrkan med en helt makalös akustik. Åhörarna var i första hand Forum För Prästvigda Kvinnor som hade sitt årsmöte i Norrköping denna helg. Helt rätt forum, förstås, för att framföra just “Kallad”. Föreställningen som handlar om en kvinnas längtan att bli präst.

På måndagen tog jag tåget hem igen. Och skrev mig igenom timmarna. Härliga dagar, och så innerligt skönt att komma hem!

Drottningen af Åre, Skrivandet

En ny kvinna, en ny bok

  

I går var det som om tiden stod helt stilla, att allt upphörde, som om hela tillvaron höll andan. Jag satt och läste breven som hon skrev, kvinnan, som min nya bok ska handla om.

Två av mina böcker handlar om kvinnor som har levt och  funnits och lämnat avtryck i historien. Margareta Klingspor i boken “Den där elden inom” och Kristina Hansson i “Drottningen af Åre”. Jag ville skriva om en tredje kvinna, och henne har jag verkligen hittat nu. I går satt jag på Landsarkivet i Östersund och läste…

Det är något magisk i att bläddra bland de lövtunna bladen, breven skrivna för mer än hundra år sedan. Att läsa orden, ta del av tankar och känslor, minnen och upplevelser, längtan och förhoppningar. Och sorg. Jag grät en hel del medan jag läste.

Hon är född 1872, alltså precis hundra år innan jag föddes. Hon lever i en helt annan tid, skriver med en makalöst vacker handstil, med ett för mig ålderdomligt språk, och ändå förstår jag allt hon skriver! Hon har ett vackert språk, målande, beskrivande och emellanåt poetiskt, och en hel del humor glimtar fram mellan raderna.

Ur dessa många brev, som hon skrev till sina föräldrar och syskon, växer bilden fram av en stark, målmedveten, ambitiös och känslofylld kvinna. Jag vill bara läsa mer och mer och mer. Jag vill lär känna henne ytterligare, jag vill få följa med ännu en bit på hennes livsresa.

Jag är så glad att jag nu börjat skriva berättelsen om henne och hennes liv. Hon är så värd att berätta om.

Drottningen af Åre, Skrivandet, Upplevelser

Prat i P4 Jämtland och skön tågresa

En gammal och suddig bild får illustrera morgonens mysiga möte i P4 Jämtlands radiostudio. Anneli Johansson och Leif Landin är de proffsiga och trevliga programledarna jag haft glädjen att bli intervjuad av flera gånger.

Jag åkte från Duved tidigt i morse genom ett vitkrispigt landskap. Det är verkligen vinter nu, även om det fortfarande är väldigt lite snö. Strax före tio slank jag in på radion och fick där en god kopp kaffe innan intervjun skulle börja.

Jag hade blivit tillfrågad om att komma och berätta om kulturpriset jag snart ska få ta emot. Klart jag ville komma och prata om det! Men vi hann avhandla en hel del under stunden jag var där, och vi hann skratta en hel del. Det blev ett mysigt möte.

Sedan åt jag en god lax-och rödbetssallad på Törners konditori inne i stan innan jag satte mig på tåget hem igen. Och sov hela resan.

Nu förbereder jag morgondagen. Först en andakt i samband med adventssamlingen på Åredalens folkhögskola i morgon bitti. Sedan en jubileumskväll i Kalls vackra kyrka. Kyrkan firar 150 år och jag ska vara både sångfågel och programledare. Det blir skoj!

Hoppas DU har det bra så här strax innan adventstiden drar igång!

/Karin

Drottningen af Åre, Skrivandet, Upplevelser

Bokmässan Bodil och bullbak

En av de bästa dagarna på året är dagen när älskade Ida-Maja och jag julbakar. Det gjorde vi idag. En så skön dag i lugn och stillhet. Helt nödvändigt efter gårdagen med Bokmässa och massor av innerliga och intensiva möten.

Jo, kanhända tjuvstartar vi lite, men vi spelade julmusik och eldade stearinljus och drack glögg mest hela dagen Lussekatter och pepparkakor bakade vi och knäcken är klar. Den här traditionen har vi haft, hon och jag, sedan hon var liten och behövde stå på en hög stol för att nå upp till degen. Nu står vi där vid bänken och är nästan lika långa. Enormt värdefulla dagar i mitt liv.

I dag var den dessutom rent av nödvändig. Jag behövde dessa timmar av stillhet efter den intensiva gårdagen. Jag hade inte tänkt att vara med på Bokmässan i år, men så kom det sig att jag var det i alla fall. Och jag är glad över det! Jag är glad över att få möta många av de trevliga författare som finns i vårt län, att få inspireras av dessa möten. Och jag är glad över alla de människor som kom fram och tackade för mina böcker och säger att de blivit berörda av det jag skrivit. Det är så fint att höra! Och jag är tacksam och smått rörd över alla gratulationer jag fick för att jag är årets Kulturpristagare. Det är härligt att det finns en sådan generositet och att vi kan glädjas över varandras framgångar.

Det starkaste mötet igår var med Åsa Malmsten, författaren Bodil Malmstens syster. Hon var där för att läsa sin systerns dikter och vara en del av det nystartade Bodil Malmsten-sällskapet. Hon kom till mitt bord och gratulerade mig till priset, och vi pratade en lång stund om Bjärme, där hon och Bodil växte upp, och där också min farfar bodde som barn. Hon frågade var prisceremonin kommer att äga rum och jag berättade att det blir på Åregården, hotellet som “min drottning” lät bygga. Då sa hon: “Där finns ju min farfars möbler.” Ja, visst gör de det! Carl Malstens möbler finns i det stora rummet som kallas just “Malmstensrummet”.

Det blev ett så fint möte. Jag önskar att jag hade kunnat formulera hur mycket Bodil och hennes ord betytt för mig, men det gick bara inte. Så här skrev jag i alla fall en gång om Bodil. Och så här i en artikel i Kyrkans Tidning.

Så rätt att vår fina bokmässa i Östersund nu heter Bokmässan Bodil. Så alldeles rätt.

Drottningen af Åre, Familj och vänner

Drottningen af Åre i nytryck

“Drottningen af Åre” har nu nästan sålt slut, så det var dags att låta trycka fler böcker. I dag kom leveransen från tryckeriet. Vilken obeskrivlig tur att jag har Ida-Maja och Stina i mitt liv som hjälpte mig att bära alla böckerna in i huset.

Jag trodde nog att jag skulle få sälja en del böcker när jag, för snart ett år sedan, släppte “Drottningen af Åre”. Jag tänkte på alla som bor i Åredalen som kan vara intresserade av Åres fascinerande historia. Och jag tänkte på de återkommande gäster som finns här i trakterna och som vill veta mer om hur det varit här genom tiderna.

Men försäljningen har gått över all förväntan, vilket ju är fantastiskt roligt! Jag skickar böcker till runt om i vårt land, till privatpersoner och bokhandlare, och boken säljer bra på Adlibris och Bokus. Dessutom går den bra på butiker i Åre och i Östersund.

Jag är väldigt stolt över den här boken, och fortsätter ständigt fascineras över fröken Kristina Hansson, hennes mod och styrka. Vilken kvinna! Tänk att hon var den som öppnade Åres första hotell i en tid när kvinnor inte ens hade rösträtt i Sverige! Imponerande.

Om du vill läsa mer om min resa tillsammans med Drottningen, så läs gärna fler inlägg!

En tidningsartikel om min bok.

Boksläppet

Fina ord om boken

Drottningen af Åre

Drottningen af Åre berör

I går var jag och föreläste om “Drottningen af Åre” för ett gäng härliga människor. Efteråt var det flera som kom fram och berättade att de läst boken och att berättelsen om fröken Hansson, Drottningen, har berört dem. Att de vill veta mer om henne. Sådant värmer mitt hjärta.

När jag åkte från Duved i går snöade det stora julaftonssnöflingor, men när jag kom till Östersund sken solen och det var så höstvackert. Jag blev bjuden på kaffe och sedan packade jag upp gitarren och tog fram stora fotot och kollade ljudet. Sedan var jag redo för föreläsning.

Det blev en rolig timme där jag berättade om fröken Hansson varvat med att jag sjöng och spelade några sånger. Publiken var så fin! De var med, de var intresserade, de var engagerade.

Och många blir berörda. Kanske för att jag berättar om en kvinna som vågade gå sin egen väg, som vågade följa sina drömmar trots massivt motstånd från andra människor och samhället i stort. Kanske för att jag berättar om en kvinna som var människa med allt vad det innebär av både styrka och bräcklighet.

Jag fick jättefina rosor från en kvinna i publiken. Nu lyser de upp vårt matrum. Stort tack!

Böcker och läsning, Drottningen af Åre

Att få träffa Världens Minsta Bokklubb

Tidigare i vintras blev jag kontaktad av Världens Minsta Bokklubb, och de undrade om jag ville träffa dem och berätta om “Drottningen af Åre”. Självklart ville jag det! I tisdags var det äntligen dags.

Jag var själv med i en bokklubb för några år sedan, och det var så oerhört givande! Att få umgås med härliga människor och diskutera böcker – ja, det kan inte bli så mycket bättre. Vårt upplägg var att vi en efter en valde en bok som alla läste och sedan möttes vi och samtalade om den. Det som är så fascinerande är hur olika vi läser en bok, hur olika vi tar till oss en berättelse, och hur olika det är vad som fastnar i oss och stannar kvar inom. “Jaha, tänkte du så? Jag tolkade det så här…”

Vi möttes på Länsbiblioteket i Östersund, Världens Minsta Bokklubb och jag. Bokklubben består av Annika och Ellinor, två mycket bokintresserade människor. De har setts i fem års tid, med jämna och ojämna mellanrum, och pratat böcker. Jag fick se listan av böcker som de betat av, och en kan säga att min drottning hamnat i mycket fint sällskap.

Det blev ett så gott samtal, och de hade så kloka och initierade frågor. Det är en ynnest och en rätt märklig känsla att samtala med personer som läst boken och reflekterat kring den. Vårt samtal kom att kretsa kring fröken Kristina Hansson, förstås, men också kring historien om Åre som by, kring starka kvinnor och kring det faktum att det finns människor som verkligen brutit ny mark, som gått sina egna vägar.

Tack för en fin stund, Annika och Ellinor!

/Karin