Livet

Jul i Åre. Stressfyllt eller rofyllt? Eller mittemellan?

Nu börjar julfirarna komma hit till Åredalen. Alla de som kan ta några dagar ledigt innan julen börjar. Redan nu märks det på trafiken att många fler är här, redan nu märks det på trängseln på parkeringsplatserna, i butikerna, på caféerna.
 
Hit kommer gästerna med all sin längtan efter en jul i fjällen. Kanske har hösten varit lång och mörk med mycket jobb, och all förväntan finns nu på julledigheten. Den där ledigheten som ska ge vila, frisk luft, skidåkning och familjemys. Den där ledigheten som ska innebära tindrande barnaögon, god mat, perfekt pyntad fjällstuga och harmoni.
 
Det är inte bara gästerna som kommer hit till våra trakter som bär på den längtan. Bilden av den perfekta, skimrande julen tycks finnas hos många, många.
 
Men vad händer med den där efterlängtade julefriden när Åre inte bjuder på snötyngda granar och gnistrande skidspår? När det faktiskt mest är regn och is? Och vad händer när det faktiskt pyr av konflikter i familjen och barnaögonen inte alls tindrar? Och vad händer om ingen riktigt orkat eller hunnit laga all den där julmaten en tänker sig ska dukas upp på stora matbordet med de brinnande kandelabrarna? Och vad händer om huset inte blivit städat och granen börjar barra redan då den kommit innanför dörren, och julstjärnan i fönstret hänger så förtvivlat snett?
 
Det kan bli en smärre katastrof, så som det kan bli när livet inte blir vad man tänkt sig. Det kan bli en helg fylld av besvikelser. Det kan hända att en är tröttare efteråt än innan.
 
Det kan också hända att en tar ett steg tillbaka från alla de där förväntningarna, och funderar över vad som egentligen är viktigt. Kanske kan det vara möjligt att tänka att det blir jul i alla fall, även utan allt det där utanpåverket. Kanske räcker det med ett levande ljus på bordet, en skinkmacka, en rykande kopp kaffe, en stund av stillhet. Kanske går det bra att gå ut en stund i regnet och blicka ut över vattnet. Att bara andas. Andas.


Livet

Tid för återhämtning och eftertanke

När jag tog min vandring längs Blomsterstigen i Storlien i fredags, var det ju en vacker sittbänk som gav mig en tankeställare. Lugn i stormen, stod det. Jag har blivit så oändligt mycket bättre på det under det senaste dryga året, men jag märker att det är en bit kvar. Det finns så himla mycket som jag tycker är roligt och meningsfullt, så jag tackar gärna ja till olika förfrågningar. Jag hänger gärna med på saker. Men jag har insett att jag inte kan vara med på allt, hur roligt och meningsfullt det än känns. Jag behöver tid för återhämtning och tid för eftertanke och reflektion.
 
I eftermiddag åker jag till Härnösand för ett par dagars fortbildning för oss präster i stiftet. Det ser jag fram emot! Men det gör också att den här dagen behöver bli ganska lugn, jag behöver spara på krafterna. Så idag packar jag min väska, gör några förberedelser inför den andakt jag ska hålla på tisdagskvällen, men i övrigt tar jag det lugnt i stormen.
 
Tog en promenad. Alltså, hur vackert är det? Det har varit minusgrader i natt, och det gör att allt i naturen är helt krispigt. Jag gick gamla vägen västerut och sedan en grusväg ner mot älven, och följde den tillbaka till byn.

 
Resten av dagen tänker jag läsa, vila och dricka kaffe på bron.
 
Livet

Långfredagsfunderingar

Jag stiger upp i gryningen, resten av familjen sover. Allt är tyst och stilla. Jag sätter mig vid köksbordet, dricker en kopp kaffe och tittar ut över Åreskutan. Snart kommer världen här omkring vakna. Snart kommer pisterna fyllas av skidälskande människor. Snart är det fullt på caféerna och restaurangerna. Ungefär 30 000 personer befinner sig i Åredalen den här påsken.

Om vi hade firat långfredag för så där sextio år sedan, hade inga människor gett sig ut i pisterna idag. Då hade ingen besökt några restauranger eller caféer. Då var långfredagen en mycket stilla dag. Mina föräldrar minns sin barndoms långfredagar. Barnen fick inte leka med kompisar, fick inte ens gå ut och leka med sina syskon. Ingen radio fick vara igång. Det var otänkbart att göra något roligt eller skrattfyllt. Det skulle vara en stillsam dag. En dag för allvar och eftertanke.

Ibland längtar jag efter en sådan långfredag. Tänk om också vi fick uppleva en sådan dag! En dag då allt är stängt och igenbommat. Inga butiker öppna, ingen biltrafik utanför fönstret. En dag av stillhet. Att få stanna upp i allvar och eftertänksamhet. När gör vi någonsin det i våra dagar? När allt går framåt i en förrädisk hastighet, när allt ska vara enkelt och roligt, när vi ska roas och njuta.
Nej, jag är ingen dystergök. Jag har ett glatt sinne för det mesta, har en förmåga att ofta se ljust på tillvaron. Den förmågan har också hjälpt mig genom svårigheter. Så, jag är ingen dystergök, men jag tror på att se alla skiftningar i livet och tillvaron. Livet är inte bara glada, strålande skiddagar med lycklig gemenskap. Livet är också mörker emellanåt. Det påminner oss långfredagen om. En långfredag när ledkrysset förvandlas till ett isande kors.