Berättandet, Skrivandet

Skrivarkurs på Masesgården

Jag sitter vid matrumsbordet och förbereder mig inför veckan då jag ska leda skrivarkurs på Masesgården. Där jag sitter flödar ljuset in genom fönstren, trots att det är eftermiddag. Det är ett annat ljus nu, det märks så väl, och jag välkomnar det. Så nu vill jag omge mig med pasteller och tulpaner.

Nästa helg tar jag tåget till Leksand och vidare mot Masesgården. Jag ser så mycket fram emot att få leda kursen “Skriv ditt liv” där. Jag ser fram emot att få möta dem som anmält sig, över tjugo stycken, att få ta del av deras berättelser, att få diskutera skrivande och att få dela med mig av mina tankar kring livsberättande.

Det är kurstid två timmar om dagen och resten av tiden får jag njuta av att befinna mig på Masesgården. Ta del av deras fantastiska mat, gå på yogaklasser, vara med på vattengymnastik, och vistas utomhus. Och däremellan tänker jag skriva. Jag tänker hitta ett mysigt hörn att krypa upp i och ägna mig åt min berättelse.

Det känns som en ynnest,

/Karin

 

Berättandet, Skrivandet, Utomhuslivet

Där själen får ro

Det finns inget bättre än att ge sig ut på en promenad när huvudet är sprängfyllt av tankar. Det finns inget härligare än att vara vid vatten när hela kroppen är fylld av intryck. Så som det lätt blir efter en dag med kursen Skriv ditt liv. Så då tar jag mig ner till Ristafallet och promenerar. Luftar huvudet. Rensar bland alla de där tankarna. Fylld av stor, stor tacksamhet över att få leda den här kursen, över att få möta alla dessa fantastiska människor och lyssna till deras berättelser.

Jag promenerar, lyssnar till vattnets forsande, porlande, skvalande och det blir till meditation. Tankarna stillnar en aning. Jag stillnar. Psaltarorden som kommer till mig:

Du för mig till vatten där jag finner ro.

Ett minne dyker upp där jag går. En fantastiskt dag för snart ett år sedan på just den här platsen.

Hoppas också du har en plats där din själ får ro.

/Karin

Berättandet, Skrivandet

Snart är det dags!

I ljuvligaste midsommartiden är det dags för sommarkurs på Åredalens folkhögskola, och, som jag skrivit om förut, ska jag leda kursen Skriv ditt liv. Vi börjar på måndag och jag längtar!

Jag hade ju förmånen att leda den kursen också förra sommaren, och det var en oförglömlig upplevelse! Så glad att jag får göra det ännu en gång!

Jag ser fram emot att få möta de sexton kursdeltagarna, jag ser fram emot att få höra och läsa deras berättelser, jag ser fram emot att få arbeta med ord och formuleringar, att få vara bland kreativa människor i en hel vecka.

Och jag hoppas jag kan ingjuta modet i dem, modet att skriva sin egen berättelse. Att de ska inse att varje människas liv är värt att berättas. Eller som Marie Bergman sjunger: “Varje människa bär en historia.”

Ja, jag längtar! Men först ska vi fira midsommar!

Jag önskar DIG en fin midsommarhelg!

/Karin

Livet

Skriv ditt liv del 2

Jag är så glad! Idag fick jag förfrågan om jag ännu en gång vill leda sommarkursen “Skriv ditt liv” vid Åredalens folkhögskola. OM jag vill! Det var en alldeles makalöst speciell upplevelse att få vara kursledare på den kursen! Fantastiskt roligt och svårt í ett och samma andetag. Att få umgås med härliga, varma, skrivarintresserade människor hela dagarna i en vecka är ju en ynnest. Så jag tackade ja utan att tveka.
 
Det känns också roligt att få göra det en gång till,
 och att den här gången ha en del erfarenhet med mig i bagaget. Förra sommaren var det verkligen första gången med allt vad det innebär. Nu kan jag dra nytta av sådant som gick bra och sådant som gick mindre bra.
 
Här är gänget jag hade förmånen att få tillbringa en vecka med förra sommaren. Kanske är DU med nästa gång? Kursen går av stapeln veckan efter midsommar.
 
Livet

Nu är kursen avslutad

Det är fredag. Det är kväll. Vi har ätit hämtpizza, ingen av oss orkade laga mat. Jag sätter mig på altanen trots att det är regn i luften. Behöver stilla mig, stanna upp, reflektera, meditera. Jag är så fylld av intryck efter dessa kursdagar. Så uppfylld av de möten jag fått vara med om, de fantastiska människor jag fått träffa, de berättelser jag fått ta del av.

Det har varit dagar av skratt och tårar. Så som det blir när vi rör vid livet och livets innersta. Så som det blir när vi vågar öppna oss för varandra med vår berättelse.
Så jag sitter här och blickar bort mot Åreskutan och försöker landa efter dessa dagar. De ord jag landar i är orden Omtumlad och Tacksam.
Här är mitt fina gäng. Kommer sakna er!

Livet

Hur skriver man en bok?

Det är i den frågan vi ofta landar dessa dagar på kursen Skriv ditt liv. Hur skriver man en bok? Många längtar och drömmer. Och det enda svar vi om och om igen kommer tillbaka till: Genom att skriva. Det finns inga genvägar, inga enkla svar, inga tydliga tips och regler. Ska en någonsin skriva en bok så behöver en skriva och skriva och skriva igen. Och skriva om och skriva om. Och börja om igen.
Idag citerade jag kloka Bodil Malmsten. “Jag skriver om det jag skrivit, skriver om hundratals gånger.” Och: “Skriv som du vill. Men gör det bra.” Inte vet jag om kursdeltagarna blir så mycket klokare, men, som sagt, det finns inga genvägar, det är bara att skriva på. Också när en är dödligt less på sin egen text, också när en tycker att det en skrivit är helt värdelöst, också när en vill slänga allt i elden. Skriv bara på. Det är det enda.

Vi har makalösa kursdagar, omtumlande på många sätt. Jag är tacksam över möjligheten att leda den här kursen! Men när kvällen kommer är jag helt slut och huvudet galet fyllt av intryck. Skönt då att komma hem till familjen och till våra fina vänner som är på besök. Skönt då att sätta sig vid dukat bord och äta god mat. Och att ta en promenad med gänget ner till älven där barnen valde att bada. Sedan tog Anna och jag en promenad längs spåret. Vi pratade och skrattade och plötsligt hade vi värsta regnvädret över oss. En ordentlig urladdning. Härligt! När vi kom hem fanns Hoppets Tecken över Åreskutan. Ser ni det? Ser ni regnbågen?

Livet

Varje människa bär en historia

Varje människa bär en historia, ja, så sjöng hon, Marie Bergman, någon gång på 80-talet. Så rätt hon hade! Varje människa bär historien om sitt liv – minnena, erfarenheterna, drömmarna, förlusterna, sorgerna, glädjen. Och varje människoliv är värt att berättas. Det finns inget liv som är för fjuttigt eller oansenligt eller omärkvärdigt.
Nu har vi haft första dagen av kursen som jag leder på Åredalens folkhögskola, kursen ” Skriv ditt liv”. Sexton deltagare med alla erfarenheter de bär på, deras livsberättelser. Det har varit en omtumlande och lärorik dag! Det ska bli så spännande att följa dem under den här veckan och ta del av deras berättelser.
Men när vet man att man är i mål, frågade någon. Ja, när vet man när man skrivit klart? Alltid svårt att veta. Kanske alldeles särskilt när man skriver sitt liv.

Livet

Skriv ditt liv – Åredalens folkhögskola

Den här morgonen ägnar jag mig åt att förbereda kursen “Skriv ditt liv” som jag ska leda på Åredalens folkhögskola om några veckor. En veckas sommarkurs med 17 deltagare. Det här ska bli så roligt! Så jag sitter i ena stunden på altanen och dricker kaffe och funderar och försöker göra upplägget så klart jag bara kan. I nästa stund står jag vid mitt skrivbord och skriver ner idéer och övningar vi ska använda oss av.
Och jag är så obeskrivligt nyfiken på deltagarna i kursen! Några känner jag till lite grann, men de flesta är ännu bara ett namn på ett papper. Ja, vilka är de? Vad bär de med sig för berättelser? Erfarenheter? Upplevelser? Vad längtar de efter att skriva om? Jag ser så mycket fram emot att få träffa dem!
Jag tror verkligen på idén att skriva sitt liv. Varje människa har ett liv värt att skriva om. “Varje människa bär en historia”, som Marie Bergman sjöng en gång. Att skriva sitt liv för att andra ska få läsa, eller att skriva för sin egen skull. För att få se sina upplevelser och minnen i ord. Det gör något med oss.