Präst i Åre

Meditation i gryningen – igen

För ett år sedan bjöd jag in till Meditation i gryningen på långfredagens morgon kl 7. I ärlighetens namn var det inte många som trodde på idén – vem vill kliva upp så tidigt på morgonen på långfredagen och meditera? Men jag ville i alla prova och se om något intresse fanns. Och det gjorde det. Det blev en fantastisk morgon.

Det är något visst med att stiga upp tidigt medan alla andra fortfarande sover. Att gå ut och möta vårvinterljuset och fågelsången. Att komma in i värmen och slå sig ner på en meditationskudde och vara i tystnaden tillsammans med andra. Att för en stund få blunda och stanna upp inför den dag som är. Att stanna upp inför långfredagens allvar.

Att sedan öppna ögonen och blicka ut över Renfjället och se hur morgonen långsamt går mot dag. Ana hoppfullhet och ljus. Ana att vi går mot ännu en Påskdag.

Här kan du läsa om förra årets Meditation i gryningen.

Vi gör det igen denna långfredag. Finns du i närheten av Åre – så kom! Du är varmt välkommen!

/Karin

 

Betraktelser, Livet, Präst i Åre, Utomhuslivet

En långfredag i mitt liv

Den här långfredagen började klockan halv sex. Då gick jag ut med älskade hunden en sväng. Snön hade fallit under natten, det var alldeles vitt, och samtidigt sjöng vårfåglarna. Jag åkte sedan till St Olovsgården i Åre för att förbereda. Möblerade om i stora salen, tog fram meditationskuddarna, bryggde kaffe. Väntade. Skulle någon komma och vara med på Meditation i gryningen?

Jo, vi blev tio stycken som satt på kuddar eller stolar och mediterade tillsammans. Först höll jag i några inledande ord kring meditation och några tankar kring långfredagen, och sedan en halvtimmes tystnad. Det är något visst att meditera tillsammans.

“Det bor en kraft i den gemensamma tystnaden”, som en kvinna sa efteråt.

Efter att vi brutit tystnaden sjöng vi en sång tillsammans med rörelser, så kroppen fick komma igång igen.

Här är jag, Gud, rotad på jorden, öppen mot himlen, redo att stå till din tjänst.

Därefter kaffe och smörgås tillsammans. Jag är så glad att jag valde att ha en fikastund efteråt! Det blev så bra. Det blev ett så givande och innerligt samtal.

Jag åkte därifrån med värme i hjärtat och med insikten att detta ska vi göra igen. Många bär på en längtan att få meditera och att få göra det i kyrkans sammanhang. När jag kom hem hade familjen precis vaknat och vi åt frukost tillsammans.

Vi funderade på vad vi skulle hitta på denna långfredag. Om vi skulle åka slalom eller längd, men konstaterade att nu i påsktid är det så otroligt mycket folk överallt. Det är roligt att det är så, men vill en ha lite lugn och ro ska en inte ge sig ut i pisterna… Så vi for till Tännforsen. Promenerade med ivrig Gillis och tittade på det mäktiga vattenfallet. Bilden är tagen precis ovanför fallet.

När vi kom hem igen målade vi ägg, jag och älskade dottern, innan ett par av hennes kompisar kom hit. De drog iväg ut och jag satte mig för att förbereda det sista inför kvällen.

För när kvällen kom var det dags för långfredagsgudstjänst i Duveds kyrka. Det blev en berörande stund med vacker musik av Max Toursie och en välfylld kyrka.

Denna långfredag i mitt liv avslutades i TV-soffan och vi tittade på Let´s dance. Men jag orkade inte se hela programmet. Det var så skönt att krypa till kojs.

Hälsar Karin, som verkligen gillar långfredagar ( HÄR är en annan långfredag i mitt liv)och som hejar på Stina Wolter! Hoppas hon inte åkte ut!