Betraktelser, Präst i Åre

Själavård

Bildresultat för själavård

Hej på er!

Jag vill gärna skriva om själavården, som är en så viktig del av Svenska kyrkan, men som inte alla känner till. Tyvärr.

Att vara präst är att vara själavårdare, att ta emot människor för enskilt samtal. Någon söker sig till en präst för att något svårt har inträffat i livet, någon behöver få dryfta sina tankar i en besvärlig livssituation, någon vill prata om Gud och meningen med livet. Det är väldigt skiftande ämnen och inget är rätt eller fel.

Men märker jag att personen har problem som jag som präst inte har befogenhet eller kunskap att ta hand om, så slussar jag personen vidare till läkare eller psykolog.

Ibland blir själavården ett möte där jag enbart lyssnar in personens berättelse, ibland bollar vi fram och tillbaka, ibland avslutar vi i bön. En del kommer en enda gång för att det räcker så, andra kommer många gånger. Också det är olika. För att vi människor är olika med olika behov.

Det som sägs inom det själavårdande rummet stannar där. Som präst har jag absolut tystnadsplikt. Det kan vara bra att veta. Att gå i själavård kostar ingenting.

Hälsar Karin, ödmjuk inför det stora i att få vara en själavårdare.

 

Livet

Vigslar i Handöl i snöstorm

Det blev till att klä sig i prästkläder och storstövlar idag när jag skulle ge mig iväg. Snön yrde här i Duved och det hade snöat mycket under natten. Jag skulle bege mig västerut, och en vet aldrig hur vägarna är åt det hållet. Det är bäst att klä sig ordentligt. Ju mer västerut jag kom, desto mer yrde snön. Vägen var plogad fram till Ånn, men sedan blev det lite av en gissningslek.
 
Men allt gick bra, och jag kom fram till vackra kapellet i Handöl. Ett mycket speciellt kapell som ligger mig varmt om hjärtat.
 

 Här hade jag förmånen att ha två vigslar idag. Det är en sådan ynnest att få vara med om detta! Att får dela ett så viktigt ögonblick i två människors liv. Det blev berörande och starka och kärleksfulla vigslar med både skratt och tårar. Jag önskar dem all lycka och välsignelse!

 Mellan de två vigslarna blev jag och vår kyrkomusiker bjudna på lunch hos världens bästa kyrkvärd Erene och hennes man Fritz. Vilken omsorg! Och vilken fantastiskt god mat! Fritz hade fångat fisken och Erene lagat till den. Vi fick också smaka nästan nybakt tunnbröd.

 

När vigsel nummer två var slut hade det lugnat sig i snöandet, och plogbilen hade varit framme. Det blev betydligt enklare att ta sig tillbaka till Duved. Tacksam över denna dag!