Betraktelser, Familj och vänner

Var besvärlig! Ta plats!

“Var besvärlig. Ta plats. Höj din röst och backa inte! Vi håller varandras händer när det blir läskigt.” De orden på halsbandet som jag fick av min kära vän och syster G. Jag hängde omedelbart smycket kring min hals och känner att jag bär det med stolthet och glädje. Det är designat av företaget “Karins konstgrepp“. Jag älskar det! Tack käraste G!

För mig blir halsbandet en stark symbol för systraskap. En stark symbol för att vi tjejer/kvinnor ska finnas för varandra. Att stötta varandra, uppmuntra varandra, styrka varandra, berömma varandra, hjälpa varandra. Att hålla varandras händer när det blir läskigt. Allt detta för att vi också ska våga vara besvärliga, våga ta plats, våga höja våra röster och inte backa.

Och när jag läser orden på halsbandet just denna kväll tänker jag på mina fina kompisdöttrar E och I som idag tar studenten. Åh, vad jag vill ingjuta de här orden i deras hjärtan, ingjuta modet att vara precis de fantastiska tjejer de är! Att de ska fortsätta gå sina egna vägar, säga vad de tycker, och stötta varandra genom allt.

Systraskap, det är något väldigt fint och dyrbart!

/Karin

Betraktelser, Livet

Kära förmödrar – en hälsning på Internationella kvinnodagen

Alldeles särskilt tänker jag på dig idag, Karin Härjegård, min namne och min morfars syster. Du föddes 1894, och på bilden är du 35 år. Den dagen, när du sitter där på förstuvisten med din hund, hade det i några år varit möjligt för dig och dina medsystrar att rösta i allmänna val. Då hade ett gäng kvinnors kamp under lång tid, med Anna Whitlock i spetsen, gett resultat.

En ny tid är på väg. En ny tid som ska leda till att kvinnor kan vigas till präster och utbildas till poliser, kan sitta i bolagsstyrelser och bli höga chefer. En ny tid då det inte längre är lagligt för en man att slå eller våldta sin fru. En ny tid då vi går mot ett allt mer jämställt samhälle.

Jag undrar om du kan ana, Karin, vilket samhälle som är på väg att växa fram. Mycket har hänt  redan 1966 då du lämnar jordelivet. Mycket har hänt som är så bra.

Men det tar sin tid. Myrsteg framåt, men det har ändå känts som om det går framåt. Tills nu. För nu händer saker i samhället och världen som gör att vi istället backar. USA:s nye president som är i gång med att rasera de möjligheter och rättigheter som kvinnor kämpat för genom tiderna. Rysslands president som tycker det är en bra idé att sänka straffen för män som misshandlar sin fru och sina barn. Och ett Sverige där en våldtäkt sänds live på sociala medier så den som vill kan se. Med mera. Detta är så skrämmande och så galet att det är svårt att ta in. Vi har nått fram till 2017 och så här ser det ut!

Men Karin, jag ser samtidigt något som spirar och gror. Jag gör verkligen det. Jag ser frö till ett systraskap. Jag tycker att vi kvinnor har blivit långt bättre på att stötta varandra, och det är ju som Madeleine Albright, tidigare USA:s utrikesminister, sa: “Det finns en särkskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra.” Kanske har vi begripit det nu – vikten av att hjälpas åt! Att inte vara avundsjuka på varandra, inte missunnsamma, utan glädjas med varandra, stötta varandra, lyfta varandra, uppmuntra varandra, ta hand om varandra.

Att vi är systrar och behöver föra kampen vidare tillsammans, kampen för ett jämställt samhälle. För våra döttrars skull, för våra brorsdöttrars, dotterdöttrars, guddöttrars skull. För det här samhället, för den här världen.