Betraktelser, Livet i fjällvärlden, Präst i Åre, Utomhuslivet

Tillit – reflektion vid Åreskutan

“Så mycket vi måste lita på för att kunna leva vår dagliga dag utan att sjunka genom jorden! Lita på snömassorna som klamrar sig fast vid bergssluttningen ovanför byn…” De orden av Tomas Tranströmer kom till mig för några dagar sedan, när jag efter en ljuvlig skidtur stod utanför Copperhill, och precis skulle gå in och dricka varm choklad med älskade familjen.

Det är förunderligt med ord som stannar kvar i kroppen och liksom kan matas fram i precis rätt ögonblick. En dikt eller en låttext eller ett bibelord som kommer till en när en som mest behöver det.

Eller som de människor som blivit dementa och som det är mycket svårt att kommunicera med, men som omedelbart börjar sjunga med om en börjar nynna på till exempel psalmen “Blott en dag, ett ögonblick i sänder”.

Ja, jag stod där utanför Copperhill och blickade ut över Åreskutan och funderade en stund kring ordet tillit, som stavas lika från båda håll. Och Tranströmers ord kom till mig.

Så mycket vi måste lita på för att kunna leva vår dagliga dag utan att sjunka genom jorden!

Lita på snömassorna som klamrar sig fast vid bergssluttningen ovanför byn.

Lita på tysthetslöftena och samförståndsleendet, lita på att olyckstelegrammen inte gäller oss och att det plötsliga yxhugget inifrån inte kommer.

Lita på hjulaxlarna som bär oss på motorleden mitt i den trehundra gånger förstorade bisvärmen av stål.

Men ingenting av det där är egentligen värt vårt förtroende.

De fem stråkarna säger att vi kan lita på någonting annat, och de följer oss en bit på väg dit.

Som när ljuset slocknar i trappan och handen följer – med förtroende – den blinda ledstången som hittar i mörkret.

Betraktelser, Präst i Åre

Allt kommer att bli bra – Gökotta på Åre hembygdsgård

Relaterad bild

Vi höll oss inomhus trots att det var Gökotta och vi borde ha lyssnat efter morgonfåglarna. Men det var så kallt. Och blåsigt. Och regnigt. Men inne i mangårdsbyggnaden på Åre hembygdsgård var det varmt och gemytligt och en brasa brann i öppna spisen. Så där inne hade vi vår Gökotta denna morgon.

Många kom för att vara med, och det blev en fin stund med välkända morgon- och vårpsalmer. Dessutom var Torkel Johansson med, som är en mycket skicklig blåsare i diverse horn. Det är något visst med hornet, med klangen, med tonerna.

Och jag, jag predikade kring ordet “tillit”. Det är det ordet som kommer för mig när jag läser berättelserna om Kristi himmelsfärd. Jag berättade om skylten jag såg en gång när livet var fyllt av oro. En skylt, som ser ut som en trafikskylt, men med orden: “Allt kommer att bli bra”.

Jag önskar dig en fin Kristi himmelsfärdsdag!

/Karin