Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Utomhuslivet

Vänner och vandring

Det var dimma, duggregn och dyblöta myrmarker. Och det blev en alldeles fantastisk vandring. Det blir ju så när man har förmånen att vandra sida vid sida med nyvunna vänner. Sådana där vänner där samtalen flödar, där samtalen leder till både skratt och tårar.

Sofia träffade jag första gången i somras, men vi har följt varandra på sociala medier i massor av år. Hon driver Kammebornia Podcast, där hon tar oss med in i “livet i allmänhet och stickning i synnerhet”. Och jag, som inte alls kan sticka, ser ändå hennes filmer och fascineras av stickningens magi, av handarbetets kraft och av Sofias bilder och varma ord. Det vilar en trygghet kring hennes podcast. Gå gärna in och titta! Och följ henne på Instagram, också där under namnet Kammebornia.

Christine träffade jag för första gången i fredags på vår vandring. Det fanns så mycket klokskap i henne, så stor vishet. Jag ser fram emot att få träffas fler gånger.

Vi vandrade i Ullådalen och till Lillåstugan. Det var en alldeles lagom lång tur den där dagen. Länge satt vi i stugvärmen och åt våfflor med hjortronsylt och grädde och samtalade vidare. En oförglömlig dag på många sätt.

Och de fina bilderna, ja, de tog Sofia Capelle Kammeborn.

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Printz Publishing, Skrivandet, Upplevelser, Utomhuslivet

De sista skälvande dagarna av semester

På måndag börjar jag att jobba igen efter fem veckor av ledighet. Jag tycker att jag har varit ledig länge, har hunnit med massor, så jag är redo för arbete. Så nu försöker jag ta vara på de här sista skälvande dagarna av semester.

Dricker kaffe länge på morgonen och läser ÖP och DN. Smått heliga stunder. Skriver någon stund varje dag. Har kommit en bra bit in i manuset nu som ska bli till bok nummer två i serien. Tillbringar tid utomhus. I dag har jag varit och vandrat i Ullådalen.

Vad gör jag mer? Leif och jag går och fikar på caféet här i Duved, Café Renen, för där sommarjobbar älskade dottern just nu. Och vi sorterar och fixar här hemma, skönt att ha sådant gjort när vardagen snart tar sitt grepp om oss. Läser böcker. Klipper gräs. Spelar kort med familjen.

Och i kväll åker jag och en fin vän på boksläpp! Det är min kära författarkollega Maud Deckmar som släpper sin roman “Gud i Bardolino”. Det ska bli så roligt att uppleva!

Ungefär så ser sensommardagarna ut i mitt liv just nu. Hoppas DU har det bra!

Livet i fjällvärlden, Livet med hund, Utomhuslivet

Tidig morgon i Ullådalen

Jag är en mycket morgonpigg människa, och har varit det mest jämt. Allt som är för jobbigt, för svårt, för omöjligt på kvällen får sin lösning tidigt nästa morgon. Så många predikningar som blivit till vid halv sex på morgonen, så många manusknutar som lösts upp i gryningstimman, så många frågetecken som rätats ut när natten går över i dag.

Och så många ljuvliga stunder jag får uppleva om morgonen, när de flesta andra sover. “The golden hour” som någon kallade den tidiga timman. Som i dag! Det var helt tyst i huset när Gillis och jag drog i väg på en fjälltur. Vägarna låg tomma, inte en människa någonstans. Till och med i Ullådalen var det rätt tomt på folk, det är inte ofta.

Så vi vandrade i väg i tystnaden och morgonsolskenet och fågelsången. Hade magiska timmar bland fjällen innan vi återvände hem. Solen har fortsatt att lysa. Vilka sommardagar vi har!

Hoppas DU har det bra där du är!

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden

Mors Dag

Jag älskar den här bilden! Min fina dotter och min fina mamma. Jag skrev på Facebook igår: Den stora tacksamheten i att få ha en mamma och få vara en mamma. Så är det verkligen. Det är inga självklarheter, varken det ena eller det andra.

Därför firar jag Mors Dag med stor glädje, och är lycklig över att ha en familj som gärna firar den med mig.

Dagen började vid sex, så som dagar ofta gör för min del. Pigg som en nötskrika, särskilt nu med flödande dagsljus rakt in i sovrummet. Så jag tog en morgonpromenad med Gillis. Vi gick i längdskidspåret som nu nästan helt är utan snö. Solen sken och allt var tyst, förutom fågelsången som är makalös nu.

När jag kom hem drack jag kaffe och läste en stund. Sedan gick jag och la mig igen och lite senare blev jag väckt av familjen. De hade dukat upp frukost på altanen. Och vilket frukost! Varma croissanter med skinka och smält ost. Det finns inget godare. Ägg och juice och te.

Det var en så varm dag, den första riktiga sommardagen, och Ida-Maja frågade om jag ville följa med och bada. Så klart! Så vi gick ner till Indalsälven och tog ett dopp. Ett snabbt dopp. Mycket snabbt. Det är nog inte mer än 6-7 grader i vattnet.

På eftermiddagen tog hon och jag och Gillis en tur till Ullådalen och vandrade. Det var väldigt blött i markerna, men oerhört vackert.

På kvällen blev det överraskningsmiddag hos våra fina vänner. Jonas och Leif ordnade med maten och grillade, och Linda och jag satt på altanen och drack vin och pratade. En väldigt god middag blev det. Och trevliga timmar med mycket skratt.

Så tacksam över ännu en Mors Dag.

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Ny bok på gång, Skrivandet

Redigering av bokmanus

Tidig morgon är min bästa tid. Så idag smög jag ut till skrivateljén när resten av familjen sov. Tände ljus trots att solen redan då flödade in genom fönstren. Drack kaffe och började redigera mitt bokmanus.

Jag har alltid tyckt om att redigera, jag vet att det inte är så för alla författare, men jag gillar det. Och nu har jag fått så kloka synpunkter från min förläggare Christoffer, så det kändes otroligt roligt att sätta i gång!

Och tiden flyger iväg. Nu tror jag resten av familjen börjar vakna, så jag ska gå in till dem. Kanske ska vi ta en skidtur, solen skiner.

I går åkte vi skidor i Ullådalen och dagen bjöd på precis alla väder. Sol och snö och blåst och det växlade i en förfärande hastighet. Vi får se hur det blir idag. Önskar dig en fin dag!

Familj och vänner, Livet, Livet i fjällvärlden, Ny bok på gång, Skrivandet, Utomhuslivet

Vi firar bokförlagskontrakt utomhus i kylan

För några veckor sedan var jag på väg till Ullådalen för att träffa min fina vän Linda. Vi skulle ha afterwork ute i friska luften bland fjällen. Dricka bubbel och i efterhand fira att vi båda fyllt år. På vägen dit ringde Christoffer från det som nu är mitt förlag, Printz Publishing, och berättade att de var intresserade av att ge ut min bok.

Jag var så omtumlad och omskakad. Linda och jag satt ute i kyla och snö och blåst och skålade både för våra födelsedagar och för att kanske, kanske, var jag på väg att få ett bokkontrakt.

I dag har jag åter igen suttit ute i alla möjliga väder och skålat i bubbel. I snö, i sol, i blåst. Tillsammans med mina fina vänner Ingrid-Marie och Maud har jag skålat för att bokkontraktet nu är underskrivet och att en bok ska bli till! Men vi har också skålat för dem. De skriver också, och de och deras böcker är så värda att firas. (Ni kan läsa mer om dem här och här.)

Nu är jag hemma i köket. Nyss drog molnen ihop sig där utanför fönstren och det blev så mörkt. Jag gick runt och tände värmeljus och stearinljus. Men nu skiner solen igen för fullt. Aprilväder.

I min mailkorg ligger mailet från förlaget med tidsplanen för hela processen framöver. Där finns också datumet för när jag ska åka ner till Stockholm och träffa delar av gänget som ska jobba med min bok. Det känns så fint att få träffa dem! Och det känns så fint att få komma till Stockholm, till våren, till grönskan. Jag längtar. Kanske hinner jag med att få uppleva körsbärsträdsblomningen. Jag vet inte men jag hoppas.

Egenföretagare, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Skrivandet

Att ta vara på

Älskade dottern hade distansstudier, och jag behövde ett avbrott i skrivandet. Så vi drog iväg på förmiddagen till Ullådalen. Vi var nästan ensamma där och spåren var helt nypistade. Vi fick en makalös skidtur tillsammans och blev åter igen påminda om hur viktigt det är att ta vara på sådana här möjligheter. Att, när man kan, ge sig ut och ta vara på.

Betraktelser, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden

Rakt in i en akvarellmålning

Vi åkte skidor i Ullådalen igår. Det var som att åka rakt in i en akvarellmålning. Vita, blå och grå nyanser var jag än tittade. Jag åkte på mina turskidor, det är den bästa sortens skidåkning, tycker jag. Att bara ge sig ut i det vilda, inte behöva några spår, vara den som gör spår.

Vi mötte några människor där vi åkte, men inte många alls. Det är en annan tid nu med betydligt färre gäster i dalgången. Den här perioden har sin tjusning, utan tvekan. En annan tystnad och enslighet.

Jag lärde mig att januari på sydsamiska betyder isklangstid. Har du någonsin hört något så vackert? Och just idag har vi lämnat isklangstiden och gått in i februari. Det ljusnar allt mer.

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Utomhuslivet

En gnistrande vinterdag i Ullådalen

Nere i byn i Duved var det -20 grader idag på förmiddagen. Vi tänkte först att det skulle få bli en inomhusdag. Vilken tur att vi tänkte om. För mitt på dagen tog vi bilen till Ullådalen, Ida-Maja och jag, och fick en helt makalös skidtur. Känslan av att åka rakt in i en helt perfekt vinterbild. Klarblå himmel, sol, gnistrande vita vidder och där uppe bara runt -10.

Det var en hel del människor ute, men inte alls så mycket folk som det varit under jul-och nyårshelgerna. De flesta har behövt åka hem till jobb och vardag. Och ännu en gång känner jag en gränslös tacksamhet över att få bo här, att inte behöva åka härifrån när helgen är över.

Egenföretagare, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Skrivandet, Utomhuslivet

Ännu är det höst i Åredalen

I morse låg ett tunt snötäcke över markerna, men bara mycket tunt. Vintern har inte kommit än. Istället har vi underbar höst. Jag tycker mycket om hösten när vemodet i samband med sommarens slut är över. Jag tycker om färgerna i september och oktober, jag tycker om kalheten och kargheten i november.

Jag har upplevt många fina dagar den här hösten på fjäll och i skogar. I ensamhet och tillsammans med andra. Här är några bilder från de här dagarna.

Bilden ovan är från en dag i oktober när min familj ihop med goda vänner var på ripjakt.

Den här bilden är från vackra byn Klocka, några mil väster om Duved. Vi åkte dit för att se om isen lagt sig och vi kunde åka skridskor. Den hade inte alls lagt sig. Men vi kunde sitta vid sjöglittret och elda och dricka kaffe.

I slutet av oktober kom den första snön, men den försvann lika fort. Men älskade dottern hann i alla fall ge sig ut på sin snowboard i Ullådalen. 

Och så igår. Vi var tillbaka i Klocka. Det var så oerhört vackert. Ja la ut den här bilden på Instagram. En person skrev att november uppmanar till stillhet och eftertanke. Det är verkligen så. Jag fångar dagsljus och naturupplevelser så mycket jag kan. Däremellan skriver jag.