Betraktelser, Familj och vänner, Livet

Den största framgången

Min fina vän och författar- och prästkollega Ulrica Stigberg skriver i en av sina böcker att den största framgången i hennes liv är att finnas hemma när barnen kommer hem från skolan på eftermiddagen.

Jag håller med henne så innerligt mycket! Det är en ynnest att sitta ner med älskade dottern när hon kommer från skolan, att servera henne en macka och ett glas mjölk, och prata en stund. Att få prata om hur hon haft det under dagen, att förhöra henne på läxorna, att få ha en lugn stund tillsammans.

Och det är en ynnest att allt som oftast ha lugna morgnar när vi kan äta frukost tillsammans i lugn och ro och långsamt starta en ny dag.

Tiden går så fort och tiden med barnen kommer aldrig tillbaka. Det låter lite klyschigt när jag skriver det, och ändå är det det sannaste av allt. Det är här och nu.

Familj och vänner, Utomhuslivet

Med fin vän på Mullfjället

Hon kom med nattåget, min fina vän Ulrica Stigberg. Jag mötte henne på tågstationen och vi gick hem till oss och åt frukost. Och pratade. Vi ses inte allt för ofta och har så mycket att prata om när vi ses. Vi träffades första gången i toalettkön på teologen i Uppsala för drygt tjugo år sedan. Då blev vi vänner och har hållit kontakten genom åren trots att vi bor långt ifrån varandra.

Vi är präster båda två och vi är författare båda två. Det är klart att det finns mycket att prata om. Livet, Gud, familjen, skrivandet, drömmar och framtidsplaner…

Mitt på dagen gjorde vi matsäck och drog  på oss regnkläder och gav oss ut på vandring. Vi gick genom byn och upp mot Mullfjället. Vi hade ett strilande regn över oss där vi kämpade oss upp för branterna. När vi sedan satte oss för att fika såg vi inga vyer över huvud taget – allt var helt grått och det började regna allt mer.

Så vi gick ner mot byn igen, och när vi var nere hade regnet helt upphört och vi såg en aning av solen.

I morgon ska vi ge oss ut på en ny vandring. Vi får se om vi tar en tur vid Storulvån eller kanske Blanktjärnsrundan.

Hoppas NI haft en fin dag!

/Karin

Familj och vänner, Livet, Skrivandet

Det här med vänner

Vi möttes i toakön på teologen i Uppsala för 21 år sedan, Ulrica Stigberg och jag. Vi blev goda vänner och har hållit kontakten sedan dess. Trots att vi bott rätt långt ifrån varandra, så har vi setts från och till. Ibland bara hon och jag, ibland tillsammans med våra familjer.

Hon arbetar som präst i Fryshuset i Stockholm, och är också författare till fem böcker. Ni kanske kan ana att vi har en del att prata om när vi ses.

Igår kväll sågs vi på ett café där vi åt middag ihop. Och pratade. Om livet, familjerna, skrivandet, prästlivet…

Hon är en av mina stora inspirationskällor! Inte minst då jag fattade beslutet att gå ner i arbetstid för att få mer tid till sådant jag tycker är viktigt. Då hade hon redan levt så i några år, och talat om vad framgång är för henne: Att vara hemma när barnen kommer från skolan och bjuda dem på köttbullsmackor. Hon inspirerar mig också mycket i detta med att reflektera, att känna efter, tänka efter. Vad ska jag tacka ja till och inte?

Hennes senaste bok, som hon skrivit tillsammans med Maria Ahlin, heter Visuell drog och häromdagen hörde jag dem föreläsa om boken. Bra, klokt och drabbande!

Nästa gång vi ses är det kanske höst och vi ger oss ut på fjällvandring tillsammans. Vandrar, pratar, är tysta, njuter av fjällvärlden. Det ser jag fram emot!

 

Skrivandet, Upplevelser

Trevliga möten på förlaget

Jag är tillbaka på hotellrummet efter fina möten på förlaget Verbum. Trött men glad landar jag nu här en stund. Vi har bland annat spelat in en film för marknadsföring av min bok “Du möter min blick i vimlet“.

Verbum har sina lokaler på Kungsholmen och jag fick en ljuvlig promenad dit . Lite härligt med solsken och blåsippor och glittrande vatten.

Ikväll ska jag lyssna på min fina vän Ulrica Stigberg som föreläser på en av bokhandlarna här i Stockholm tillsammans med storheter som till exempel Carolina Klüft. Kvällen handlar om att vara förälder till tonåringar – jag ser mycket fram emot den.

Hälsar glesbygdsgirl i storstan!

Livet

Plötsligt är min fina vän i TV-rutan

 
Jag hade ännu en ensam morgon. Familjen är fortfarande på älgjakt. Och trots att jag längtar efter dem, är jag himla bra på att göra tillvaron mysig mitt i ensamheten. Som att göra en god frukost, precis om jag skrev om igår. Den här morgonen gjorde jag det lite enklare för mig, men jag hade bestämt mig för att se på Morgon-TV. Det gör jag nästan aldrig, men de gånger jag gör det tycker jag det är väldigt mysigt. Så jag tog med min lilla bricka ner till vardagsrummet och satte igång TV:n. Direkt såg jag en person i rutan som jag känner mycket väl.

Hon är min goda vän Ulrica Stigberg. Vi brukar säga att vi möttes i toalettkön på teologen i Uppsala. Hon läste till EFS-präst, jag till präst i Svenska kyrkan, och vi fann varandra direkt. Sedan dess har vi hållit kontakten även om vi bor långt ifrån varandra. Jag och min familj hälsar på henne och hennes familj emellanåt, och hon och hennes familj kommer upp till oss. Hon är präst på Fryshuset i Stockholm, och också författare, så ni kan ju ana att vi har en del att prata om när vi ses.

Hon har skrivit flera böcker, och den senaste har hon skrivit tillsammans med Maria Ahlin, och den heter “Visuell drog”. Den var den hon pratade om i Nyhetsmorgon. En bok om unga och porr. En bok om hur enkelt det är för unga att konsumera porr idag, och att de unga inte har en vuxenvärld som lyssnar när de behöver berätta om vad porren gör med dem. I boken berättas om unga som mår så psykiskt dåligt av detta. Vilket viktigt ämne! Heja er, Ulrica och Maria!

För ett år sedan träffades vi på ett café på Centralen i Stockholm. Jag var på väg till Eskilstuna för att föreläsa om min bok “Du ritar i sanden”, och vi passade på att ses när jag befann mig söderut. Ni vet det härliga i att få sitta med en människa en tycker mycket om och dricka kaffe och äta bullar i flera timmar.

Efter stunden i TV-soffan satte jag mig och fortsatte skriva. Men solen sken så vackert där ute och det såg så härligt krispigt ut att jag bara inte kunde hålla mig inomhus. Så jag gick ut i höstluften. Det var rent underbart! Och nu har jag bryggt en ny kopp kaffe och ska ta mig an skrivandet igen. Snart kommer familjen hem!