Livet

En dag av missmod. En kväll av hopp. (Världens Fest på Holiday club i Åre)

 

 Det blev en chockartad morgon igår. Jag hade inte i min vildaste fantasi kunnat tro att Trump skulle ta hem segern. Det fanns bara inte! Jag lyssnade på P1 när jag gick till jobbet, lyssnade till intervjuer och analyser där alla lät lika chockade och förvirrade. Vad var det som hände? Hur kunde det amerikanska folket rösta fram en rasistisk, sexistisk, och mycket oberäknelig person till sin president? En person utan kunnande eller erfarenhet inom den politiska världen? Vid arbetslagets morgonmöte bad vi för den här världen. Gud, förbarma dig!

Efter möter satte jag mig i bilen och åkte till Hanriis café i Handöl för att ha gemenskapsträff. Det blev en mycket varm och innerlig träff där vi samtalade om världsläget, där personerna som var med uttryckte oro och rädsla inför framtiden, men där jag också slogs av hur mycket klokskap det finns ute i stugorna. Men vi var inte bara allvarsamma, vi skrattade också en massa, och åt världens godaste våfflor. De finns just på Hanriis café.

När jag åkte därifrån genom det snövackra landskapet mindes jag en annan bildfärd för ungefär åtta år sedan. Då var jag på väg till ett dopsamtal i en by utanför Brunflo. Då lyssnade jag på radion och hörde Obamas tal efter att han valts till USA:s president. Jag minns hur starkt det ögonblicket var! Jag minns glädjen, hoppfullheten, känslan av att världen då tog en ny riktning. En ljus och positiv riktning. Men nu? Vilken riktning tar världen nu?

 

Ja, det var en dag av missmod, men på kvällen övergick den i hoppfullhet. Då var vi samlade på Holiday club i Åre för att fira Världens fest. Människor från hela världen var samlade. Mat från hela världen, musik, dans, glädje…  Och nya medborgare i Åre kommun hälsades välkomna. Ja, det kändes som en manifestation i mörkret. En manifestation för mångfald, gränslöshet, värme och kärlek. Precis allt det som Trump vill kämpa emot i USA.

Och bara så kan vi göra världen bättre! Träffas bortom nationsgränser, religionsgränser och andra eventuella gränser. Mötas som människor. Äta, prata, skratta, dansa, dela liv. Jag kände en stor och varm tacksamhet i hjärtat när jag åkte därifrån. Vi kämpar vidare för en ljusare värld. Det måste vi!

Livet

Ännu ett smultronställe

Igår förmiddag packade vi ryggsäcken med frukt och vatten och gav oss av ut i skogen. Vi vandrade i solskenet och hittade ett och annat bär. Men det viktigaste var ändå bara att gå. Det är bland det bästa jag vet – att gå i skogen med min älskade familj.

Och den här godingen har vi ju förmånen att ha med på våra skogsturer nu för tiden. Lille Gillis förgyller verkligen våra liv.

När vi vandrat i någon timme var vi rejält fikasugna. Vi åkte till ett ställe som ligger strax söder om Hackås och kallas Buan i Östnår. Ett fantastiskt mysigt ställe! Trevlig miljö, kor, grisar, getter och hästar i hagar, goda våfflor och möjlighet att åka linbana. Kan det bli så mycket bättre? Åk dit, ni som har möjlighet!