Livet

Att våga gå en ny väg

Jag är en människa som ständigt gör utvärderingar. Jag vill gärna stanna upp och reflektera kring olika delar och perioder av mitt liv. Hur blev det här? Hur fungerar det? Vad har jag gjort bra? Vad hade kunnat göras bättre? Så härom kvällen satte jag mig på altanen i solen med papper och penna och utvärderade den vårtermin som alldeles nu går mot sitt slut. En mycket speciell termin för min del. Terminen då jag levt enligt mitt nya sätt att leva: Halvtid som präst i Åre församling, halvtid som författare/föreläsare.
Och jag kunde konstatera där jag satt i kvällssolen att den här terminen varit mycket bra, och att det beslut som jag av olika skäl fattade för drygt ett år sedan, var ett klokt och ett helt riktigt beslut: Att säga upp mig från den tjänst jag då hade, där jag arbetade på tok för mycket. Så mycket att det påverkade min hälsa och min familj.
Många, många har sagt till mig den här tiden: Vad modig du är som gör det! Vad modig du är som sa upp dig! Och ja, det var kanske modigt, men framför allt var det nödvändigt. Och nu, efter att ha levt det här livet i en termin, kan jag bara konstatera att det blev verkligen rätt! Jag kan nu värna min hälsa och min familj på ett helt annat sätt. Och jag kan ta tag i mina olika kreativa uttryck! Nu finns tiden till det och jag är oerhört tacksam över det!
Varannan vecka arbetar jag i Åre församling, och kan gå in i det arbetet med fullt fokus. Fira gudstjänst, viga, döpa, begrava, göra hembesök, planera, administrera… Ja, allt det som det innebär att vara präst. Och jag tycker så mycket om att vara präst! Och jag tycker så mycket om detta sammanhang med alla fina församlingsbor och alla turistande gäster. Varannan vecka skriver jag eller är ute och föreläser eller sjunger. Det är fantastiskt att ha möjligheten till både och. Som sagt, jag är mycket tacksam över detta!
Så min utvärdering av vårterminen 2016 avslutades i ett enda stort bankande rött hjärta. Kärleken till livet! Och jag önskar att fler vågar ta steget när livet skaver för mycket, när saker och ting inte är bra för en, när man mår dåligt och våndas över jobb eller annat. Det går att göra en förändring! Och livet är så hiskeligt kort – vi behöver ta vara på det!

Livet

Om att våga

Jag började spela gitarr som barn, men hade sedan många års uppehåll från spelandet. När jag för några år sedan kände en längtan att ta upp gitarren igen, att emellanåt kompa mig själv i olika sammanhang, så märkte jag att modet saknades. Viljan fanns, men jag vågade inte.

Så fick jag frågan från Rotary i Östersund om att komma och föreläsa för dem. Jag tackade ja till det och bestämde mig samtidigt för att väva in sång och musik i föreläsningen, och att jag själv skulle spela gitarr! Jag övade. Jag övade och övade och när dagen var inne var jag rätt nervös. Inte för själva föreläsandet, men för gitarrspelandet. Men jag gick dit med rak rygg och intalade mig att det inte skulle finnas några gitarrister i publiken som skulle kunna kritisera mina försök att spela.

Först skulle vi äta lunch tillsammans. Ett långbord var dukat och det var mycket folk! Jag satt mitt emot en äldre man och vi började prata. Jag frågade honom efter en stund vad han jobbat med i sitt liv, och han svarade: “Musiker och kompositör.” Å, nej!!!! Å, nej, tänkte jag, och ångrade att jag visat att jag hade gitarren med mig. Men vad skulle jag göra? Det var bara att hålla fast vid ursprungstanken.

Snart var det dags för min föreläsning. Jag bestämde mig för att blotta min rädsla, så jag sa något om att jag idag skulle utmana min rädsla, jag skulle göra något jag egentligen inte vågade. När jag sagt de orden ropade den äldre mannen över folkhavet: “Det är ingen fara, vi är alla bara människor!”

Jag bär med mig hans ord. Jag hör hans ord inom mig varje gång jag är rädd, varje gång jag står inför möjligheten att misslyckas, göra bort mig, inte vara bra nog. Vi är alla bara människor. Vi är alla rädda, för olika saker, men ändå rädda. Det finns något befriande i att säga rädsloorden högt och att få mötas av andra människors instämmande. Jo, vi är också rädda. Så får vi mötas i det. Vi är alla bara människor.

Och jag tror det är viktigt att inte låta sig hindras av sin rädsla, utan att hellre utmana den. Testa. Så nu går jag och tar gitarrlektioner. Det är så himla roligt!