Berättandet, Betraktelser, Livet, Musiken, Skrivandet

Vad ska jag tacka ja till? Och nej?

Bildresultat för livsval

Jag är ju egenföretagare på halvtid med inriktningen skrivande, berättande och musik. Det är allt som oftast alldeles underbart, och jag älskar att kunna ha det så! Det svåraste är vad jag ska tacka ja till, och vad jag ska tacka nej till när jag får förfrågningar.

För det första är det alltid roligt att få förfrågningar, och min verksamhet bygger förstås på att människor ska ta del av det jag skapar, oavsett om det gäller det skrivna ordet, det muntliga eller med sången. Så jag är alltid glad att få förfrågningar! Men jag kan inte tacka ja till allt, och framför allt kan jag inte tacka ja till att göra saker gratis. Tyvärr.

Det är fler än jag som fått den förfrågan då och då. Musikervänner kan berätta om förfrågningar de fått där de förväntas ställa upp gratis, eftersom “de ändå tycker det är så roligt att musicera.” Jag har gjort en del saker gratis genom åren, men då har det varit för att det känts helt rätt och för att det varit viktiga uppdrag som betytt mycket för många.

Jag lyssnade på en pod, tyvärr minns jag inte vilken, men en klok människa sa så här angående vad en ska tacka ja till och vad en ska tacka nej till:

Tacka bara ja till förfrågningar som antingen

  1. känns roliga/meningsfulla eller
  2. ger dig inkomst eller
  3. ger dig god marknadsföring

Jag försöker leva efter de ledorden nu. Någon av de punkterna ska jag kunna stämma in i för att tacka ja till ett visst uppdrag. Eftersom:

Varje gång jag tackar ja till något, tackar jag nej till något annat!

Så enkelt är det. När jag tackar ja till ett uppdrag tackar jag samtidigt nej till… kanske en fjälltur med familjen. Är det värt det?

 

Livet

Downshifting – och det där med att våga

Gillis väckte mig vid sex, som vanligt. På ett mycket mjukt och inkännande sätt lade han sin nos mot min hand, och förmedlade helt stilla att ett ny dag precis börjat. Vi tog en kort promenad i mörkret och jag hämtade tidningen. Så satt jag vid matbordet i ljuset från fladdrande lågor och drack kaffe och läste. Vid sju vaknade resten av familjen och vi åt frukost tillsammans. Sedan vinkade jag av dottern som gick till skolan.
 
Timmarna som följde innebar skiftande arbetsuppgifter här hemma vid datorn och med gitarren. Och så den där efterlängtade långpromenaden. Klockan halv två kom dottern hem och jag gjorde en varsin svartvinbärssmoothie till oss och vi satt ner och pratade. Sedan hjälptes vi åt med hennes matteläxa tills det var dags för henne att ge sig av till stallet för ridlektion.
 
Och det var precis då, när jag stod i fönstret och såg henne gå iväg, som jag riktigt slogs av den stora ynnesten i att leva det liv jag lever nu. Tänk att vara hemma så mycket att jag får dela så mycket tid med älskade dottern! Tänk att vi nu för tiden sitter och äter frukost i lugn och ro tillsammans. Tänk att jag nu för tiden är hemma och tar emot henne när hon slutar skolan strax efter ett! Tänk så många fler samtal vi får ha, så många fler skratt vi får dela, så många fler minuter av läxläsning! Att få vara långt mer närvarande än jag var under de mest hektiska arbetsåren.
 
Jag har verkligen downshiftat, och det här är den stora, stora vinsten och bonusen – tiden med älskade dottern. Jag gjorde allt jag kunde också under de hektiska åren att få till mycket tid med henne. Klev upp ännu tidigare för att hinna jobba innan hon vaknade. Satt uppe till sent på kvällarna för att hinna jobba när hon hade gått och lagt sig. Allt för att inte låta jobbet “stjäla” för mycket av vår tid. Det gick det också, men det hade sitt pris.
 
Nu jobbar jag halvtid, och den andra halvan är helt min egen som jag lägger upp som jag vill. Jag skriver och förbereder saker när det passar mig bäst. Jag tackar ja eller nej till föreläsningsjobb eller sånguppdrag. Jag kan planera min egen tid så att inte familjen kommer i kläm. Förstås finns det saker emellanåt som jag säger ja till trots att det går ut över familjen, det går inte att leva helt utan krockar, men det hör till undantagen. Det är en ynnest att själv kunna styra sin egen tid så mycket som jag gör idag.
 
Alla val får sina konsekvenser, och detta mitt val har gett mig ett mycket rikare liv och jag mår så mycket bättre. Men mitt val innebär också att jag har sämre lön, osäkrare ekonomi. Men, vet du, det kan jag verkligen leva med! Jag är inte den som oroar mig så mycket. En får göra lite andra prioriteringar än tidigare. Jag har sålt min bil. Jag köper inte lika mycket kläder som förr, och när jag köper något är det väl genomtänkt, och kläder jag kan använda under lång tid. Det kommer bli färre utlandsresor (vilket i och för sig känns bra med tanke på klimatpåverkan). Jag lagar oftast mat från grunden för jag har tid till det.
 
Ja, jag har downshiftat, och kan i mycket större utsträckning njuta av allt som vi har precis utanför dörren. Vandringarna, skidturerna, cyklingen. Just nu framför allt skidåkningen. Vilka helt ljuvliga dagar! Jag är mycket glad att jag vågade ta steget.
 

Livet

En dag av missmod. En kväll av hopp. (Världens Fest på Holiday club i Åre)

 

 Det blev en chockartad morgon igår. Jag hade inte i min vildaste fantasi kunnat tro att Trump skulle ta hem segern. Det fanns bara inte! Jag lyssnade på P1 när jag gick till jobbet, lyssnade till intervjuer och analyser där alla lät lika chockade och förvirrade. Vad var det som hände? Hur kunde det amerikanska folket rösta fram en rasistisk, sexistisk, och mycket oberäknelig person till sin president? En person utan kunnande eller erfarenhet inom den politiska världen? Vid arbetslagets morgonmöte bad vi för den här världen. Gud, förbarma dig!

Efter möter satte jag mig i bilen och åkte till Hanriis café i Handöl för att ha gemenskapsträff. Det blev en mycket varm och innerlig träff där vi samtalade om världsläget, där personerna som var med uttryckte oro och rädsla inför framtiden, men där jag också slogs av hur mycket klokskap det finns ute i stugorna. Men vi var inte bara allvarsamma, vi skrattade också en massa, och åt världens godaste våfflor. De finns just på Hanriis café.

När jag åkte därifrån genom det snövackra landskapet mindes jag en annan bildfärd för ungefär åtta år sedan. Då var jag på väg till ett dopsamtal i en by utanför Brunflo. Då lyssnade jag på radion och hörde Obamas tal efter att han valts till USA:s president. Jag minns hur starkt det ögonblicket var! Jag minns glädjen, hoppfullheten, känslan av att världen då tog en ny riktning. En ljus och positiv riktning. Men nu? Vilken riktning tar världen nu?

 

Ja, det var en dag av missmod, men på kvällen övergick den i hoppfullhet. Då var vi samlade på Holiday club i Åre för att fira Världens fest. Människor från hela världen var samlade. Mat från hela världen, musik, dans, glädje…  Och nya medborgare i Åre kommun hälsades välkomna. Ja, det kändes som en manifestation i mörkret. En manifestation för mångfald, gränslöshet, värme och kärlek. Precis allt det som Trump vill kämpa emot i USA.

Och bara så kan vi göra världen bättre! Träffas bortom nationsgränser, religionsgränser och andra eventuella gränser. Mötas som människor. Äta, prata, skratta, dansa, dela liv. Jag kände en stor och varm tacksamhet i hjärtat när jag åkte därifrån. Vi kämpar vidare för en ljusare värld. Det måste vi!