Familj och vänner, Livet, Skrivandet

Det här med vänner

Vi möttes i toakön på teologen i Uppsala för 21 år sedan, Ulrica Stigberg och jag. Vi blev goda vänner och har hållit kontakten sedan dess. Trots att vi bott rätt långt ifrån varandra, så har vi setts från och till. Ibland bara hon och jag, ibland tillsammans med våra familjer.

Hon arbetar som präst i Fryshuset i Stockholm, och är också författare till fem böcker. Ni kanske kan ana att vi har en del att prata om när vi ses.

Igår kväll sågs vi på ett café där vi åt middag ihop. Och pratade. Om livet, familjerna, skrivandet, prästlivet…

Hon är en av mina stora inspirationskällor! Inte minst då jag fattade beslutet att gå ner i arbetstid för att få mer tid till sådant jag tycker är viktigt. Då hade hon redan levt så i några år, och talat om vad framgång är för henne: Att vara hemma när barnen kommer från skolan och bjuda dem på köttbullsmackor. Hon inspirerar mig också mycket i detta med att reflektera, att känna efter, tänka efter. Vad ska jag tacka ja till och inte?

Hennes senaste bok, som hon skrivit tillsammans med Maria Ahlin, heter Visuell drog och häromdagen hörde jag dem föreläsa om boken. Bra, klokt och drabbande!

Nästa gång vi ses är det kanske höst och vi ger oss ut på fjällvandring tillsammans. Vandrar, pratar, är tysta, njuter av fjällvärlden. Det ser jag fram emot!

 

Livet

Plötsligt är min fina vän i TV-rutan

 
Jag hade ännu en ensam morgon. Familjen är fortfarande på älgjakt. Och trots att jag längtar efter dem, är jag himla bra på att göra tillvaron mysig mitt i ensamheten. Som att göra en god frukost, precis om jag skrev om igår. Den här morgonen gjorde jag det lite enklare för mig, men jag hade bestämt mig för att se på Morgon-TV. Det gör jag nästan aldrig, men de gånger jag gör det tycker jag det är väldigt mysigt. Så jag tog med min lilla bricka ner till vardagsrummet och satte igång TV:n. Direkt såg jag en person i rutan som jag känner mycket väl.

Hon är min goda vän Ulrica Stigberg. Vi brukar säga att vi möttes i toalettkön på teologen i Uppsala. Hon läste till EFS-präst, jag till präst i Svenska kyrkan, och vi fann varandra direkt. Sedan dess har vi hållit kontakten även om vi bor långt ifrån varandra. Jag och min familj hälsar på henne och hennes familj emellanåt, och hon och hennes familj kommer upp till oss. Hon är präst på Fryshuset i Stockholm, och också författare, så ni kan ju ana att vi har en del att prata om när vi ses.

Hon har skrivit flera böcker, och den senaste har hon skrivit tillsammans med Maria Ahlin, och den heter “Visuell drog”. Den var den hon pratade om i Nyhetsmorgon. En bok om unga och porr. En bok om hur enkelt det är för unga att konsumera porr idag, och att de unga inte har en vuxenvärld som lyssnar när de behöver berätta om vad porren gör med dem. I boken berättas om unga som mår så psykiskt dåligt av detta. Vilket viktigt ämne! Heja er, Ulrica och Maria!

För ett år sedan träffades vi på ett café på Centralen i Stockholm. Jag var på väg till Eskilstuna för att föreläsa om min bok “Du ritar i sanden”, och vi passade på att ses när jag befann mig söderut. Ni vet det härliga i att få sitta med en människa en tycker mycket om och dricka kaffe och äta bullar i flera timmar.

Efter stunden i TV-soffan satte jag mig och fortsatte skriva. Men solen sken så vackert där ute och det såg så härligt krispigt ut att jag bara inte kunde hålla mig inomhus. Så jag gick ut i höstluften. Det var rent underbart! Och nu har jag bryggt en ny kopp kaffe och ska ta mig an skrivandet igen. Snart kommer familjen hem!